Bloggandet...
Förutom att inte skriva blogg så gör jag inte så värst mycket. Fast den gångna veckan har vi lekt mammapappabarn, med den lilla skillnaden (förutom att jag är mamma) att vi tagit hand om en hund och inte ett litet barn.

Detta är Twiggy - notera Jägermeisterscarfen...

Här bäddad vi ner söta lilla hunden - i soffan...

Här valde den nu lite mindre söta hunden att sova - mitt i våran säng. Ett val som osökt ledde till en vecka med skadligt lite samlag för min och hustruns del...
Fondue...
Kvällen blev en kavalkad i fondue och rödvin...
Sitter nu inlåst i vår lägenhet (som efter Fu´s senaste runda på IKEA börjar bli riktigt mysig) tillsammans med min älskade mamma och min lika älskade Fu - de är dock älskade på sätt som skiljer sig lite åt. Nåväl, de är i varje fall tämligen pratglada (delvis beroende på en rödvinsbox vars vätskenivå stadigt minskar), och med pratglada menar jag sjukt pratiga... blabla bla, blabla blabla... :)
Själv försöker jag mest låta bli att självdö av ångest för att jag valde att inte åka till Somnabul i Hamburg. Ska inte säga att jag ångrar mig för det gör jag inte men det suger apröv ändå...
En liten (eller rättare sagt enorm) tröst är att jag får se en del av linan från Somnabul när jag och min reservmamma (Kimeta) ska åka till Danmark - längtar ihjäl mig redan...
Alone again...

Alltså med Country, billigt vin och glass...
Att waylon Jennigs är Gud visste vi ju redan men att glass kunde vara religon var för mig obekant innan Fija ledde mig in i Ben & Jerry´s underbara smakvärld...
Klockan är nu 20.26 och jag räknar sekunderna till hon kommer hem.
Jag har lyckats!
Sådant gör mig lycklig...