-----------FRENNE----------

Ett av de största problemen med jul, förutom det förbannade julklappsvelandet, stressen och hysterin, är för mig ätandet av clementiner. Har i princip så länge jag kan minnas lidit av en märklig tvångstanke. Om inte clementinerna innehåller exakt 10 klyftor måste jag få dem att göra det. Detta är ju inget problem om de från början är fler än 10 klyftor. Men om en clementin, låt säga innehåller 9 klyftor måste jag skala en till för att äta endast en klyfta. Och då denna andra clementin skalats måste man extremt snabbt ta rätt antal klyftor utan att räkna clementin nummer tvås sammanlagda antal klyftor, detta för att inte hamna i en olycksalig spiral av clementinskalande.

Och nu när vi ändå talar om clementiner så har jag en liten anekdot att framföra. Det går ju att köpa clementin- eller mandarinklyftor på burk, ni vet sådana som man kan stöta på i en smörgåstårta eller i en Budapestrulle. Dessa klyftor har ju blivit befriade från den tunna hinna som finns på vanliga clementin- och mandarinklyftor. Detta mycket märkliga fenomen upptog väldigt mycket tid för mig för ett par år sedan, jag förstod bara inte hur det gick till. Satt det möjligtvis små fillipinska barn och pillade av denna hinna för hand? Det bar sig alltså inte bättre än att jag satte mig ned och komponeade ihop ett brev vari jag framställde min fråga och skickade detta till företaget Eldorado. Och hör och häpna, de svarade. Så nu vet jag och snart även ni med att alla klyftor läggs i ett syrabad exakt så länge som det behövs för att hinnan ska frätas bort utan att fruktköttet tar skada. Så det så...

Tack förresten till dig som igår hjälpte mig på traven i julklappsletandet...