A tribute to my mother

Hade världen varit hemvist åt fler människor som min mamma hade den varit en underbar plats att leva i. Så länge jag kan minnas har vi haft folk, personer eller fall boendes hemma hos oss, utstötta, utvecklingsstörda eller på något annat sätt åsidosatta av samhället. Och när jag, hennes ända son hamnade i fängelse och stora delar av hennes egen värld rasade valde hon ändå att vara stark och hjälpa andra i min situation. Att vara så oegoistisk som hon alltid varit kan nästan te sig onaturligt men fruktansvärt beundransvärt. Att en sådan liten människa kan inhysa ett så stort hjärta är än mer overkligt men så är det faktiskt.

Men det allra konstigaste är ändå det faktum att en sådan underbar människa på något märkligt sett lyckats avla en avkomma som mig.

Men mamma, jag älskar dig. Över allt annat...

Ashes to ashes...

...and lodges to firewood. Idag har veden som inte var ved utan stockar, blivit tili ved. Detta är det unika Smedstorpska kretsloppet.

Ber om ursäkt för att det mesta som skrivs här på min blogg är vedrelaterat men ni måste förstå att det är så mitt liv ser ut. Det består av 1 del längtan och 9 delar vedande. Tråkigt men sant.

Nu har det hänt igen

Kenneth Johanson med sin underbara syn på kvinnor har fått ligga. Jag somnade tidigt igår men vaknade snart till ljudet av ett kopulerande par. Detta kan väl i och för sig vara trevligt dock inte om ljuden kommer från familjen jag bor hos. Måste jag säga att jag illa kvickt stoppade in mina öronproppar. Som tur är är deras "kärleksliv" än mer sporadiskt än vad mitt är...

Ja du Kenneth, nå´t ska man ju ha honorna till...

Kvinnor

Att höra Kenneth Johansson, 67 år gammal, gift och flerfaldig fader prata om kvinnor är en sak varje människa skulle få möjlighet att göra. Jag är tämligen säker på att han älskar sin fru Littlemother och jag vet att han avgudars sin dotter Lollo men man börjar ju undra. É de ingen hemma i pannan på dom jävla honorna, vet dom inte vad logik är? Och om sin dotter sa han följande: det lilla honynglet kan ju inte gå i koppel efter ett höns som sin mamma. Vad han mer sagt om denna dotter är helt sjukt, garvade så att jag höll på att trilla omkull när han sa det. "Och snart är hon ju så pass gammal att det börjar killa i den lilla fläskbiten och då ska det knullas och knullas utan att vi ska få reda på det. Höns"

Lodges

Nu har mitt vedbärande tagit sig till nya och oanade höjder. Vedträna och pinnarna har nu blivit till stockar. Här på gården finns typ en miljon olika tält, skjul och ruckel. I ett av dessa tält hade den gode Kenneth sitt reservförråd med ved, ingen är lyckligare än jag över detta. Reservförrådet bestod av typ 50 enorma stockar, dessa skulle förflyttas från tält A till skjul B så det är vad jag har ägnat min förmiddag åt. Tyvärr vägde stockarna minst dubbelt så mycket som mig vilket gjorde detta till en jävligt jobbig arbetsuppgift. Och det blev inte bättre av att jag redan var på ganska dåligt humör sedan gårdagskvällen.

Och man skulle ju kunna tro att det bara är till att lite käckt (Kenneths favorit uttryck vid sidan om rulla skinn) slänga upp träbiten på axeln men inte i mitt fall. Eftersom att jag varken har fett eller muskler gjorde detta svinaktigt ont och resulterade i att min vänstra axel nu antagit en oroväckande färg. Och till råga på allt snubblade jag över kattaset en gång, han har för vana att "hjälpa till" när man gör något.

Men nu är det gjort, så nu vankas det FINAL FANTASY och Chocoboracing...

Countrylife

Döm om min förvåning när jag vaknade av att det lät som att det tassade runt en hund eller ett annat kloförsett djur i mitt rum typ kl. 06.15 i morse. När jag vaknat till liv ca. 4,5 sekund senare förstod jag att det inte var en hund utan en råtta. Lyckligtvis insåg jag att den inte befann sig inne i rummet utan i taket och sedan (efter en del bankande från min sida) i väggarna. Jag är inte rädd ör råttor men det är fan lite obehagligt ändå.

Vet inte riktigt hur jag ska tackla detta lantliga lilla problem. Katterna kommer ju inte åt den där och inte Myggan heller, han äter dessutom inte kött som inte är ruttet eller redan har passerat genom någon annans tarmsystem minst en gång. Får nog helt enkelt gillra en råttfälla men kvinnan i mig tycker att det är grymt ochh jag kommer säkert få dåligt samvete och börja lipa när jag så småningom inser att jag dödat den och måste kasta den.

Kanske bara får forsätta banka i väggarna och hoppas att den ger sig av istället.

Hur är det egentligen III?

Är det så att vissa människor blir på ett speciellt sätt när de är fulla, är det så att att vissa bara visar vem de är när de är fulla eller är det så att vissa människor är likadana  oavsett om de är nyktra eller berusade?

Hur är det egentligen II?

Är jag verkligen sånhär eller är det barar för att jag är full?
Hoppas innerligt att det är det sistnämnda...


My name is Earl...

...eller Carl-Mikael men skitsamma. Istället för att plugga och vara en skötsam ungdom (finns sådana) ägnade jag min skoltid åt att mobbas och vara allmänt otrevlig och detta har jag bittert ångrat. Men nu har jag tagit kontakt med alla som jag mobbade och helhjärtat bett dem om ursäkt, känns faktiskt ganska bra.

Karma...

...hoppas jag, annars är jag såld...

The future is here

IT-samhällets i särklass största bedrift torde ju vara det faktum att ett nytt fenomen uppdagats. Jag syftar alltså på MSN-fyllan. Denna underbara företeelse då man utan att behöva se varandra, träffas eller ens egentligen behöva vara social, kan vara dyngrak och ha skitkul. Att sitta framför en dator och dricka billigt vin och skicka låtar till varandra är ju som en promenad i paradiset. All heder åt MSN, Aussie White, hillbilliycountry, svettig tech-house och manglig tysk pansartrans.

MSN-fylla is the future....

Lussevaka?

Tror att jag gått händelserna lite i förväg. Sitter och dricker inte mitt utan Fijas och Patsys favoritvin (Aussi White) och äter lussekatter. Riktigt "low class" men jag lider inte nämnvärt av det. Vad jag däremot gör är att längta, längtar efter ett ett eget liv, en egen lägenhet och ett eget allt. 2,5 månad kvar. Sen är jag back on track. Hoppas att det går bättre den här gången...

Såhär...

...känns det nu.

image15

Med andra ord: drygt och uppgivet...

En litet korn av glädje ges i varje fall av att jag nu bara har 2,5 månad kvar tilld ess att jag får mitt liv tillbka.

Hemvändning

Igen: tiden är verkligen en sällsam sak. Mina knappt två dygn i Dalarna bara försvann, fattar inte att jag redan är på väg hem. Tågresan däremot kommer med största sannolikhet att kännas son en evighet. Suck är det ord som nog kommer närmast att korrekt beskriva hur jag känner mig nu. Ville verkligen inte åka "hem"...


Helgen här uppe har i varje fall varit underbart trevlig, den har bestått av följande: FIJA, folköl, vin, fnitter och en osedvanligt dålig film (Fijas val, igen). Har verkligen haft skitkul, träffat en hel del riktiga sköna människor (ja, tro det eller ej men sådana finns även i Dalarna) och det är riktigt tråkigt att behöva lämna så snart, saknar det (allra mest Fija) redan och jag åkte för tio minuter sedan. Vad jag däremot inte kommer sakna är kylan, en kyla som jag tänker skuldbelägga för en frostskadad näsa. Tänkte ge er ett bildbevis på denna kroppsdel men struntar i det av den enkla anledningen att den inte ser lika hemsk ut på kort som på riktigt.


Släkten är värst

Efter en skaldjursfrossa som inte gick av för hackor tillsammans med bla farföräldrar var det så dags för att avrunda kvällen vid 12-snåret. Trodde jag men ack så fel jag hade. Det slutade, inte helt oväntat med att jag, mamma och farbror satt och hällde i oss ett utsökt vitt vin till fram på småtimmarna, ja till klockan två i varje fall. Här sov jag...

image14

Alltså i en husvagn (och nä, min släkt är inte trailertrash). Det ni ser på diskbänken är värmefläkten, denna slutade att fungera någon gång under natten och därför var inte temperaturen högre än max 10 grader då jag vaknade, svinkallt verkligen.


Men nu är jag i alla fall på väg upp till min allra finaste och allra bakfullaste lilla Fija.


Haha

Har till min fasa upptäckt en mycket obehaglig sak idag då jag åkt både bil och tåg. Sitter och spanar efter lämpliga och döda träd att såga ned och hacka upp till ved. Märklig bieffekt som min vistelse i Smedstorp fört med sig.


Suck

Jag har ett par egenheter som jag verkligen inte varken gillar eller är särskilt stolt över. Och just nu gör en av dem sig påmind. Ordentligt...

Var fan är papperskorgen?

Döm om min förvåning när jag raderat lite musik från min dator och sedermera skulle tömma papperskorgen och fann att den var/är försvunnen. Ser ni "hålet" högst upp till vänster? Där ska den finnas...

image12

Var fan har den tagit vägen? Har startat om datorn men den står inte att finna. Parallellt med skrivandet av detta inlägg försöker jag att heala min dator och nu har jag lyckats lokalisera papperskorgen och återställt den men nu indikerar den att den är full när den inte är det. Skit samma...

För att återanknyta lite till förmiddagens göranden alltså vedbärningen. Även om jag gnäller en del över detta eviga släpande här så skulle det aldrig falla mig in att varken visa ovilja inför familjen eller göra som en annanan idiot (inga namn nämnda) och vägra hjälpa till. Att det finns människor som öppnar sina dörrar för folk i min situation och som verklligen vilja hjälpa en, folk som väljer att inte stå utanför samhället utan istället vara med och bygga det. Det är stort, riktigt stort. Och jag är dem evigt tacksamma...

Ved och manlighet.

Hade planerat att spendera dagen framför datorn och mitt älskade Final Fantasy VII (kan man förresten förälska sig i en datoranimerad kvinna?) men så blir nog inte fallet. Då jag yrvaken stapplade ned för trappan för att inta min sedvanliga frukost snappade Kenneth upp mig och bad mig bära in ved så att de har så de klarar sig över helgen då jag är på resande fot. Detta kan ju tyckas låta som en easy task, det rör sig ju bara om ett par dagar. Men ni som varit här vet hur stort huset är och till saken hör att det inte heller håller särskilt tätt. Ni skulle bli förundrade om ni visste hur mycket ved som går åt...

Jag skulle ju i och för sig kunna göra som så många andra kåkfarare, bli hypokondriker och skylla på dålig rygg. Om ni bara visste hur många stentuffa män jag sprungit på inne på kåken som beter sig som jävla kärringar, som på något märkligt sätt alltid får lunginflamation då alla andra har influensa, som måste ha dubbla madrasser för att inte få ryggskott och som fått inflamerade muskler då de egentligen är träningsvärk. Och ni skulle aldrig tro mig om jag berättade hur sjukt många som verkar bli både laktos- och glutenintoleranta när de hamnar inom kriminalvården. Bitches. Och igen, det här är inte bara vuxna män vi pratar om utan män som utger sig för att vara styvnackade och hårdföra gangsters. Deras förebilder ute i världen hade skrattat sig fördärvade om de sett hur folk beter sig här. Jag kanske inte är mycket till man men i många avseenden framstod jag inne i fängelset som rena rama urtypen för en man, då förstår ni själva hur efterblivna människor det sitter på våra kåkar.

Ekonomi

Man skulle ju kunna tro att en gammal knarklangare som jag skulle ha en del kapital undanstoppat men så är inte fallet. Mina besparingar består av det här...

image11

...alltså av sju riksdaler. Jag hoppas vid Gud att jag får mina pengar från CSN på fredag annars kan helgen i Dalarna bli smått genant. Har nämligen lovat Fija att vi ska gå ut och äta och det hade ju varit lämpligt om man hade likvida medel med sig då så att man slapp diska av notan. "Älskling åk du hem i förväg, jag kommer när jag jobbat av måltiden", haha.

Vi ska tydligen gå och äta på ett ställe som heter Broken dreams, vet inte rikitgt vad jag ska tycka om den saken...

I god tid

På fredag bär det ju iväg norröver. Först till mina farföräldrar i Småland och sedan vidare till Dalarna och Fija. Tänkte vara lite förutseende så jag började packa i god tid, alltså i förmiddags. Dessvärre kom jag på att det mesta och viktigaste av sakerna som jag ska ha med mig kan jag inte packa förräns tidigast imorgonkväll i vilket fall, typ datorn. OCh till min stora fasa upptäckte jag att jag inte har sådär överdrivet mycket kläder som lämpar sig för polarvädret i Borlänge. Har faktiskt inte så mycket kläder alls längre. Dessutom vet jag inte om hon är så impad av mig i långkalsonger, jag är det inte. 

Tid

Tid. Ett sjukt märkligt och riktigt svårdefinierbart fenomen. Stephen King har en gång (i Insomnia tror jag) kallat tiden för en skallig gammal bedragare och jag börjar faktiskt inse vad han menade. Tiden är någon som glider upp vid din sida, lismande och inställsam, den vaggar in dig i en trygg tillvaro för att sedan då du minst anar det, med ett leende hugga dig i ryggen. Hur kan tid som egentligen bara är minuter, timmar och dagar uppfattas så olika av olika personer? Det som för mig kan te sig som en era är för någon annan endast ett ögonblick.

3,5 år av min tid har berövats mig. Kan bara hoppas att tiden ätit sig mätt på mig och hädanefter låter bli att jävlas med mig. Just nu känns det faktiskt inte så.

Men det löser sig nog. Inte sant baby..?

Meeeeeeeeeeeeeeeeen II...

Vad fan händer egentligen med mig?
Bekände ju nyss mitt countrylyssnande men nu har det fan snurrat ett varv till i huvudet på mig.Sitter och lyssnar på Volbeat och asgillar det. Värt att nämna här är att jag har en big issue vad gäller Volbeat och det gör att jag ogillar mitt gillande av dem än mer. Och igen: bara en vet om vad för sorts issue jag pratar om. Hm, märkligt vad du redan vet en massa specifika saker om mig...

Syndernas bekännelse

Jag vet inte om det beror på min sinnestämning, min ålder eller det faktum att jag befinner mig på landsbygden, men har börjat lyssna på och verkligen gilla den mindre högaktningsvärda musikgenren country. Och då menar jag inte The man in black som ju av många anses vara acceptabel country utan på riktigt, riktigt smörig country. Detta är absolut inget som är bra för min image då jag nog av många (inte mig emot) anses vare ett renodlat trancefans. Ni som känner mig väl vet att jag inte är riktigt så enkelspårig men bara en har fram tills nu känt till denna min musikaliska utsvävning. Ska också nämna att samma person inte heller själv är helt främmande för countryn men jag tänker vara stor nog att låta dig själv komma ut med denna bekännelse.

Antagligen kommer folk efter denna bekännelse ha betydligt lägre tankar om mig och två av dem (Tim och Roddy) kommer möjligtvis fundera över att utesluta mig ur deras vänskapskrets. Don´t do that...

Matte är verkligen skitkul...

när man fattar vad man håller på med och man har alla rätt och inte som nu. Det vill säga man fattar inte ett piss och då menar jag verkligen inte ett endaste dugg. Suck. Men på något sätt måste jag bli klar med det, sista momentet i kursen ju...
Fast kom på att jag nog måste ringa några ytterst viktiga samtal nu för att inte tala om att jag verkligen MÅSTE spela lite FF VII. Det handlar om att prioritera här i livet...

Våga vägra integraler, derivator och numeriska integrationer...TVI

(B)analt!

Kenneth, alltså familjens man och överhuvud 67 år gammal prenumererar på Hänt extra, läskigt va? Vad som är än mer creepy är att jag då jag intar min frukost ofta läser denna eminenta tidning. Då jag imorse förstrött satt och bläddrade (alltså lusläste) ett gammalt nummer hittade jag en liten notis om att den nya inne grejen nu var att bleka sitt rövhål. Va fan alltså! Frågorna som dök i mitt huvud efter avslutad läsning var givetvis många: vem, varför och framför allt hur går det till? Försök visualisera detta ingrepp, jag garvar läppen av mig när jag gör det. Känner att jag måste googla detta fenomen men vad ska man söka på? Rövblekning, fisringsvit eller ett vitt brunöga..?

Go´bitti

Har ju p.g.a av någon ännu odefinierbar orsak stora problem med att sova, fattar det inte. Somnade nog vid 01.00 igår kanske. Vid halv tre ringde någon och väckte mig och samma någon ringde och väckte mig vid halv åtta igen. Alltså är jag sjukt trött nu men samtidigt lycklig över att denna någon ringer mig så frekvent, konstigt, va? Kanske är det kärlek, jag tror bestämt det.

Ring snart igen...

Deidicated or just retarded?

Nu prick klocan 20.00 kom jag på att jag borde äta lite kanske, inte egentligen för att jag är så värst hungrig utan för att jag vet att jag måste. Har bara ätit frukost idag och det var 12 timmar sedan. Har hängivet ägnat hela dagen åt att spela Final Fantasy och kommer med största sannolikhet ägna även större delen av natten åt denna sysselsättning. Underbart...
Som sagt, måste nog gå och äta nu. Ska bara gå upp ett par levlar till och skaffa ett nytt vapen åt Cloud...Haha...

På ålderns höst.

En vädigt god och något äldre vän till mig berättade en sak för mig senast vi talades vid och med talades vid menar jag via MSN, är det bara jag som tycker att det är sjukt opersonligt? Nåväl, han sa i varje fall att han ofta kom på sig själv med att ge ifrån sig en del ljud och grymtningar när han skulle ta sig upp ur exempelvis soffan. Detta skrattade jag givetvis gott åt och var inte sen med att poängtera hans högaktningsvärda ålder. Tyvärr är det inte riktigt lika kul längre då jag till min stora förskräckelse alltmer ofta finner att även jag låter en hel del typ när jag böjer mig ner eller ska ta mig upp ur sängen.
 
Suck. Är jag verkligen så gammal? Vad är nästa steg? Rullator, löständer och filtkeps kanske...

Hur är det egentligen?

Är det så att vissa människor bara tycker, tänker och känner vissa saker när de är fulla eller är det så att de när de är fulla bara säger det som det verkligen tycker, tänker och känner? Hade jag vetat svaret på detta hade nog saker och ting varit mycket lättare att hantera...

XL

Utifall att det inte syntes på bilden jag lagt upp tidigare så är denna öl sjukt stor. 2 liter, fattar ni att det finns så stora öl? Galet ju. Undrar om de kommer som 3,5:or också. Helt klart värt att kolla upp.

image10

Jag lovar att bara dricka två öl ikväll. Om inte annat så låter det ju bra...

Macho?

Har spenderat i princip hela förmiddagen åt att helhjärtat engagera mig i Clouds och Aries´s liv, det vill säga jag har spelat Final Fantasy VII. Har bara haft ett par avbräck, detta för att bära in ved.
Vad jag undrar är om det är ett normalt beteende att man blir så gripen av ett spel att man börjar gråta när det börjar bli lite vackert. Och kan detta beteende klassa som manligt? Någon har sagt till mig för inte så länge sedan att en riktig man är i kontakt med sina känslor. Fast i meningen efter sade samma någon att "du är bara lite väl mycket i kontakt med dina". Låter inte det som en vacker omskrivning av, du är man men beter dig som en kärring?

Med facit i hand...

...så blev väl gårdagskvällen/natten sådär lyckad. Men förutsättningarna var goda, såhär mycket sprit fans det nämligen att fördela på tre personer...

image5

Tyvärr inträffade det en del incidenter under resans gång, incidenter som man mycket väl skunna kunna kalla för riktiga sneisar. Dessutom bar det sig inte bättre än att jag fastnade i telefon ett tag (typ 1,5 timme). Det är i sig inget dåligt men samtalet var väl inte direkt upplyftande. Då jag efter ovansagda telefonsamtal äntligen återkom till "festligheterna" hade Lorin somnat/däckat i min säng. Han hade dock  innan detta inträffade haft vänligheten att bereda mig två underbara smörgåsar...

image6

Klockan var nu ungefär 02.30, mackorna inmundigades först vi halvsjusnåret, mumsiga var de då.
Efter att ha förpassat Lorin in i gästrummets säng satte jag mig framför datorn med ett glas vin och tänkte avrunda aftonen. Men ödet ville annorlunda för då vaknade Loppan till liv igen (hon hade redan däckat långt tidigare på kvällen) och var nu party som fan. Detta i sin tur resulterade i att vi satt och söp, hade "deeptalk" och dräglade över ett kort på Fija, trevligt. 
Då jag vid strax efter 05.00 kom tillbaks efter att ha uträttat mina behov upptäckte jag att Loppan också gott och lagt sig, jag fann mig nu alltså vara ensam men nu var jag party som fan. Såhär slutade alltså Smedstorpagillet...

image8

Det vill säga med att jag ensam satt och söp och tramsade rundor i två CD-case, fint.
Efter att kl. 06.00 telefonledes blivit tillsags att gå och lägga mig gjorde jag det. Eller nästan i varje fall, duschde och åt först så jag somnade nog vid 7 kanske. Klockan 10.30 var det så uppstigning för att utrrätta dagens farmarsysslor alltså att rasta hundarna och mata hästasen. Har alltså sovit 6,5 timme de senaste två dygnen, är astrött men kan verkligen inte sova. Vaf fan är det för fel på mig..?

Nattens höjdpunkt måste nog ändå vara det här. Detta mina vänner är "FISK"...

image9

Hur ska det här gå?

Efter mycket velande fram och tillbaka från all berörda parter så är nu Lorin med flickvän på väg till Smedstorp där jag ju i afton är FF, d.v.s familjefri. Utöver dessa två kommer det en massa vin och förhoppningsvis håller det den här gången högre standard än sist han bjöd. Då var nämligen vinet gammalt (blir vin gammalt?). Smakade röv gjorde det i varje fall, något som givetvis inte hindrade varken mig eller Fija från att dricka det med glädje.
Frågan är bara hur fan det här kommer sluta eller rättare sagt när. Det finns två alternativ varav det förstnämnda nog är det mest troliga.

1. Lorin och Loppan kommer hit om typ 2 timmar alltså kl. 22.45, vi börjar supa hejdlöst två minuter senare. Och eftersom att jag sovit typ tre timmar inatt och haft en sådär dag så somnar jag 23.05, detta till mina gästers stora glädje då jag på dessa 20 minuter hunnit vara odrägligt full och jävligt otrevlig.

2. Lorin och Loppan kommer om 3,5 timme för att Lorin bara skulle ditten eller datten och då har jag i min väntan hunnit bli övertrött och i det närmaste påtänd. Vi super hejdlöst hela natten och står och dansar på mitt knarrande golv tills solen går upp och jag ska mata hästarna.

Jaja, den som lever får se.

Bondpermis?

För lite drygt två timmar sedan begav sig familjen Johansson till Götelaborg. Tyvärr tog de inte med sig varken hundar eller hästar och således föll det på min lott att passa dem. En gammal hederlig bondpermis kan ju tyckas vara lockande men problemet kvarstår, jag måste då släpa med mig en efterbliven och en obstinat hund samt två hästar. Känns inte som att detta är en hållbar lösning och jag är inte heller särskilt säker på om någon vill ha besök av en sådan brokig skara.

Så som läget ser ut nu får jag väl stanna i Smedstorp, dricka vin och spela Final Fantasy VII, rollspelens Rolls Royce. Annars kan jag ju alltid bära in ved, det är ju kul...

Anger management goes countrylife

Det här...

image3


Har efter en dryg timmes stampande, yxande, knäckande, svärande och gapande blivit det här...

image4

Tror det var precis vad som behövdes, känns lite bättre nu men bara lite...

Meeeeeeeeeeeeen

Dagen började som vanligt med vedbärning. Det som var lite ovanligare var att jag då jag yrvaken och irriterad travade runt i vedhögen och letade ved som inte var rutten, lyckades trampa snett så att min redan skadade fot nu är i det närmaste obrukbar. Med hänsyn till att det finns folk som tycker att fötter är läskiga så blir det inget bildbevis.
Dessutom mår jag asdåligt sedan gårdagen (och nej, jag är inte bakfull) och jag har sovit typ 3 timmar. Tre timmar som var mardrömsfyllda.
För att få daghelvetet att gå lite snabbare tänkte jag städa lite, såhär slutade det...
image2

Det vill säga med en full och sprucken dammsugarpåse, hundhår och annat skit typ överallt och med en dammsugare innehållandes ett styck bränd motor. Det slutgiltliga resultatet efter städningen är alltså att rummet nu är ungefär dubbelt så skitigt som innan jag började städa.

Den här dagen har potential att gå till historien som en riktig höjdare.


Väntans tider

Att vänta har blivit lite av min grej liksom. I 3,5 år väntade jag på att få komma ifrån kåken, om ni bara visste hur väntan ser ut där inne. Och nu när jag väl kommit därifrån så går jag och väntar på att få tillbaka mitt riktiga liv. Ochdet livet kommer inte ha sin utgångspunkt i Smedstorp, var så säkra. Och att vakna kl. 05.03 (trots att man somnade vid typ 3) och vänta på att klockan blir så mycket att man vågar ringa någon utan att riskera livet är också en väntan som jag klarat mig ypperligt utan. Finns en del andra saker som jag ägnar dagarna åt att vänta på men vi stannar här, vill ju inte verka gaggig även om jag börjar komma upp i gaggåldern. Här vill jag bara inflika en liten parentes angående min ålder. Då jag igår var på systemet för att inhandla mitt alkisvin utbrast (och då menar jag verkligen utbrast) kassörskan då hon studerade mitt ID: 80:a, men då är du ju snart 28. Du ser inte en dag äldre ut än 22...
Tror ni att stegen därifrån var fjäderlätta?

Tack du underbara kassörska för att du gjorde min dag igår.

Och tack Gud för att du några timmar senare ruinerade dagen totalt.

Orättvisor

Är det inte jävligt märkligt att hemska saker nästan alltid drabbar folk som inte förtjänar det? Jag syftar inte min runda inom kriminalvården, den förtjänade jag nog. Det finns faktiskt en hel del svin (och då menar jag riktigt många och riktigt sviniga svin) som glider genom livet och bara är onda, elaka, osympatiska och allmänt obehagliga och dessa drabbas aldrig av något värre än nageltrång. Tyvärr finns det lika många människor som drabbas av olycka och som verkligen, verkligen inte förtjänar det, är inte det en jävligt märklig ekvation? Och att folk trots denna paradox fortfarande envis med att tro på en Gud som är god förefaller mig vara rena idiotin. Verkar det inte snarare som om Gud den allsmäktige vuxit upp och skolats bland grabbarna från andra sidan? Pol Pot, Hitler och de andra svärmorsdrömmarna. Jag tycker i varje fall det och jag börjar bli jävligt trött på det. När ska Gud bli god?

Lycka och välgång åt de som förtjänar det och inga fler pärlor åt svinen (eller hur Magnus Uggla?)

En vis man (mina filosofikunskaper är inte breda nog för att jag ska kunna namnge honom) har en gång sagt "En människa utsätts inte för svårare prövningar än hon klarar av". Och jag vill verkligen tro på det men börjar faktiskt undra.

Mina tankar är hos dig...

Inget ont utan något gott.

Jag nämnde ju i ett tidigare inlägg att Myggan har något udda matvanor. Jag är nu stolt över att kunna berätta att jag funnit denna böjelse användbar. Ett av husets andra fyra djur (hästarna ej inräknade då de inte bor under samma tak och inte heller Lollo som ibland kan vara en riktigt skata), katten Jimmy som för övrigt är en hona har börjat med den angenäma vanan att skita inomhus. När jag  upptäckte den lilla bruna högen gick jag därför helt sonika ut och hämtade Myggan som glatt satte i sig denna delikatess.
Som sagt, inget ont utan något gott men den egentliga frågan kvarstår: tycker verkligen Myggan att det är gott..?

En liten korrigering bara.

Efter att ha blivit uppläxad av en vis vän vill jag nu bara påpeka att det inte är på grund av hög ämnesomsättning som jag inte blir fet som en padda. Månne det i sådana fall bero på att mina tarmar anses vara komfortabla, attraktivt belägna och vara berikade med en smart planlösning, detta ur en binnikemasks synvinkel?
Jaja skitsamma, jag går i vilket fall som helst inte upp ett gram...
Let´s forever be that birdleg... 

Life is like a box of chocolates...

...och lite så är det med bakfyllan också. Du vet inte riktigt hur illa det är förräns du verkligen ligger där i dina egna ångor och våndas. Det skulle bara bli ett par öl igår men då det visade sig att dessa var i det närmaste odrickbara så  fann jag ingen annan bot än att skölja ned dem med en liter vin. Denna genialiska lösning ångrar jag bittert idag.
Har ett svagt minne av att någon eller några ringde mig halv fyra i natt och sjöng karoeke för mig i typ en timme, riktigt trevligt faktiskt. Tack tjejer...

Men hur bakfull jag än må bli så vet jag en som alltid kommer smaka mer bä'ver i sin mun än vad jag gör. Myggan (farmens ena hund) har för vana att inte bara äta hästskit när det serveras utan även sin egen och sin systers avföring. Är detta ett normalt beteende bland hundar eller är det ett tecken på dålig uppfostran eller möjligtvis syskonkärlek?

Big no no...

Big no no...

Ett varningens finger...

Då jag vet att de flesta som kommer läsa denna blogg är mer eller mindre alkoholiserade (dock är inte alla lika begeistrade av folköl som jag) så ansåg jag det var på sin plats med en varning. Starobrno är INTE att rekommendera, riktigt äcklig och då är jag ändå inte särskilt kräsen. Dessutom var den svinaktigt dyr, 45 kr för 4 st. Detta kan i och för sig bero på att jag handlade den i Smedstorps lanthandel.

Varför?

Ja, varför börja skriva blogg? Då jag inte lyckas komma på något intelligent svar på den frågan så tänker jag säga att det är för att jag inte har något bättre för mig och med det svaret kom jag nog ganska nära sanningen. Jag har verkligen inget bättre för mig.

Dagarna i mitt tillfälliga boende upplevs nu efter tre månader som smått monotona. De fylls av följande
Äta som fan- Tur jag har en hög ämnesomsättning
Sitta framför datorn - Till och med jag börjar tröttna på det nu
Träna - När jag orkar
Plugga - Sådär kul
Bära in ved - HATA vedeldade hus
Smygsupa - När lusten faller på

Kul...

RSS 2.0