-----------FRENNE----------

För ungefär ett år sedan skrev jag något i stil med att vissa människor utsätts för saker som de inte förtjänar än mindre behöver. Och nu känns det så igen... I min närhet har jag två av världens kanske underbaraste människor som dessutom älskar mig och båda dessa har belönats med motgångar som hade brutit ned vem som helst i subkvarkar. Som tur är, är dessa båda människor utöver overkligt fina även utrustade med övermänsklig styrka och endast därför vet jag att de inte bryter samman. 

Att se de människor man älskar må dåligt är det värsta som finns, att kunna göra dem lyckliga, hoppas jag är det vi lever för...

...dansar råttorna på bordet, eller som i det här fallet: när Katla är borta ligger Misse och spelar Fable...

Over and out...

Jag har många sidor som är minst sagt dåliga men att jag är så sjukt dålig förlorare kan faktiskt vara den sämsta...

Mannen som myntade uttrycket "Det är bara ett spel" hade jag gärna slitit halsen av för att sedan spottat honom i hans nygjorda luftstrupe...

Det handlar inte om att kämpa väl, det handlar om att segra...

...min hona som så många andra av detta märkliga kön har spenderat större delen av kvällen med att snattra i telefon så tänkte jag ta tillfället i akt och skriva lite. Detta trots att jag som vanligt ionte har särskilt mycket vettigt att framföra...

Var i varje fall på världens sunkigaste fest i lördags men hade ändå ganska trevligt. Nästa lördag däremot blir det sjukt röj men jag börjar på allvar undra om jag verkligen har råd att åka, tror fan inte det...

Har också insett att jag trots att jag försöker låta bli ändå är en jävla idiot och att detta går ut över min älskade flickvän som verkligen inte förtjänar det. Förlåt Fu och tack för att du är världens underbaraste (fast att du pratar i telefon när vi egentligen ska ha Quality time). JAG ÄLSKAR DIG och du gör mig lycklig...

Idaaaaaaaaaaaaaaaaag släpps det: FABLE 2. Och jag har inte ens pengar för att köpa instruktionsboken. Snea mig...

Att ha en sinnessjukt trött flickvän har sina fördelar. Man kan tex i lugn och ro kliva upp på morgonen och morgonbajsa utan att behöva oroa sig över att hon ska gå in på toa direkt efter en och äcklas. Man kan även på morgonen ta sig tid till att uppdatera sin stackars försummade blogg.

Men att väcka en sådan människa är inte det enklaste, att göra det på ett civiliserat sätt är för mig nästan en omöjlghet. Att varsamt kyssa henne tills hon vaknar tar ju en hel förmiddag varpå det är mycket enklare att helt sonika kasta sig över henne, rycka undan täcket och kittla henne. Tyvärr resulterar ofta ett sådant uppvaknande i att honan min stänger igen fittbutiken resten av dagen och så vill vi ju inte ha det.

Kapten den gamle kåkfararen kommer på besök i afton så nu måste jag stressa lite, ska börja med att väcka min älskling...

Att jag inte är det skarpaste verktyget i lådan är allmänt känt men att jag hela tiden gör saker som resulterar i min men framför allt andras sorgsenhet är kanske inte lika känt - åtminstone inte av de som befinner sig utanför min bloggläsarkrets (och den är ju inte så stor). Som tur är är jag av någon outgrundlig anledning belönad med en osedvanligt förstående flickvän (mer förstående än tjuren Ferdinands mor - detta trots att hon är en Fu) och det vet jag inte ens om jag förtjänar.

Förutom att göra bort mig har jag de senaste dagarna isolerat Kenneths lilla annex dit han nu av sin krabba till hustru är förpassad, varit förkyld samt onanerat till Arsenals sätt att spela fotboll. Ok, jag har gråtit lite över min och min hustrus totala frånvaro av något som ens kan liknas vid en hygglig ekonomi. Vad gäller ekonomi har jag en nyhet som jag gärna vill delge er men av rent vidskepliga skäl tänker jag be er att tålmodigt vänta den...

Dagen blir till viss FF dvs. Fufri - något som i vanliga fall hade varit njutningsfullt för en ensamvarg som mig. Men eftersom att detta prcis som väldigt mycket annat i vårat förhållande är ovanligt vet jag att dagen kommer bli fylld av en gnagande saknighet.

Sist men inte minst finns det även något annat som gnager i min själ. En längtan efter följande spel som släpps på fredag...



Synd att jag inte har pengar till varken spelet eller en handkontroll som också behövs...

Idag var jag efter mycket om och men så återigen hos min sjukgymnast (jag och alla pensionärer besöker ju sådana) för att försöka styra upp min rygg. Att gå dit med tarmen full med avföring och luft är inget att rekommendera. Detta eftersom man blir hopknycklad till en boll - en boll som sedan blir beklämd och pressad på. Alltså spenderade jag större delen av mitt besök hos sjukgymnasten med att plågsamt försöka knipa igen och låta bli att göra ifrån mig.

Dessutom var min kropp då jag imorse vaknade berikad med en tämligen ondsint träningsvärk, detta efter en trevlig fotbollsmatch nere i malmö tillsammans med Kuttan och hans arbetskamrater. AJ!

...vafan...

Vill inget hellre än att berätta vad jag idag fått reda på men det är så jävla sjukt så jag kan verkligen inte. Mina föräldrar ligger i varje fall i skilsmässa och det är jobbigt nog i sig. Men mitt hjärta och min själ går sönder då jag vet att det allra hårdast slår mot min älskade lillasyster. Stackars, stackars Rebecca som på så nära håll och i så unga år, får se vilken skitig och lömsk värld vi lever i.

Men jag är obeskrivligt glad över att jag har min Fu som står vid min sida - att hon med sin närhet och sin kärlek, leder mig genom dimman jag nu måste leta mig ut ur. Tack älskling...

1. Ens sovrumsgolv ser ut såhär...





Strumpan ni ser nere i höger bildkaant är min - resten av kläderna är min honas. Märkligast av allt är att hon dessutom inte anser sig göra något fel utan hävdar att det är helt i sin ordning. Till saken hör att våran hall till 75% är täckt av hennes skor. Tyvärr har jag inget vidvinkelobjektiv i min telefon så jag kan inte dela denna makabra syn med er.

2. Att sälja savannens alla djur i plast då de ägnar sig åt allehanda sexlekar samt rasföroreningar. Inte till barn i varje fall...



Jag och Fu däremot hade om vi haft råd inhandlat oss åtminstone en påse för att berika vårat sexliv.

3. Skriva blogg lika ofta som man vinner på lott trots att man aldrig har en lottorad. SORRY...

...fler än en idiot i världen. Några i min (nästan) närhet - ni vet vilka ni är. Och en del som jag spenderat dagen med att hålla utanför min närhet - du vet inte vem du är. Men både ryg och störd är du.

Sen finns det faktiskt i min närhet även en del (jävligt många faktiskt) sjukt underbara människor.

Allra underbarast kanske min lilla älskling Fu är, saknar henne som fan och vill bara åka hem till henne...

Vet att hon behöver det och det gör jag med...

Fick alltså inte jobbet som jag faktiskt trodde att jag skulle få. Uppdragsgivaren hade tydligen ändrat sina kriterier för vad han sökte - och dessa nya kriterier  uppfyllde jag inte. SUG RÖV

Börjar faktiskt bli något uppgiven nu...

Är tillbaks i Smedstorp igen, mest för att bära ved såklart...

Dagen har varit relativt sugig mest för att jag är en idiot som glömde allt roligt jag skulle ha med mig hit hemma men också för att vissa människor konstant beter sig som några jävla snorungar - och nä, för en gångs skull talar jag inte om dig älskling. Ibland känns det lite (eller rättare sagt ganska mycket) som att man befinner sig mitt uppe i en riktigt dålig såpa - typ som en blandning av Days of our life och Emmerdale. Ni som är idioter - snälla låt bli att vara det...

Även om jag redan har ångest för att det kommer bli dyrt på fredag så längtar jag som fan. Behöver dansa och behöver vara omgiven av mina vänner plus 300 andra skeva människor.

Är helt sinnessjukt trött så jag tänker gå och lägga mig ganska snart för att hälla i mig ostpopocorn och Cola och för att läsa lite...

Imorgon (som för övrigt inte är en vanlig dag - det är Fijas fö´lsedag) ska jag faktiskt på anställningsintervju. En god och lite mörkhyad vän har sett till så att det blir så. Det rörsig i och för sig bara om ett par månader  men är ändå väldigt nöjd och hoppfull. Håll tummarna...

Helgen har spenderats i Björnkli och i vanlig ordning har det varit både dramatiskt och turbulent. Som tur är hade jag min lilla Fu med mig vilket var minst sagt behjälpligt. Tack älskling.

Pennigmedlen lyser fortfarande ytterst klart med sin frånvaro men om vädret tillåter åker jag till Smedstorp igen på tisdag för att jobba lite. Dessa pengar kommer med största sannolikhet att spenderas i Danmark på fredag då det blir en liten reunion night på dansgolvet - längtar ihjäl mig.

Det enda jobbiga med att åka hemifrån på tisdag är att jag måste lämna min toffliga men underbara hona hemma. Jag befarar dessutom att Pennywise har för avsikt att festa på hennes kött - mitt kött.

Som ni säkert förstår händer det inte speciellt mycket varken i mitt eller Fijas liv - vi tillbringar mesta delen av vår tid med att sofistikerat dricka rödvin och spela "NE kunskapsjakten" i hopp om att rädda det lilla av våra hjärnor som återstår efter sommarens festivalande. Ett och annat ligg hinns förstås också med och en ganska oansenlig mängd Final Fantasy... 

Men till allas lycka(?) bestämde vi oss igår gemensamt för att avsätta tid (hur ofta bestämde vi däremot inte) enbart för bloggande - Bra va?

Så var man här igen - i Smedstorp. Känns faktiskt nästan som att komma hem. Fråga mig inte vad jag gör här bara, tror jag river en betongvägg för att så småningom gjuta en ny. Väldigt skönt med lite extra pengar eftersom folk är ofina nog att välja att fira sina födelsedagar precis då min ekonomi är som allra sämst.

Förmodar att folk börjar bli griniga över mitt tjat men saknar redan min lilla Fu - helt efterblivet ju. Hon är hemma och bygger ett spöke och njuter av att v ara fri från sin dryga pojkvän...

Ovanstående kan mycket väl vara det i särklass tråkigaste och mest intetsägande inlägg som bloggen någonsin skådat - FÖRLÅT.