-----------FRENNE----------

Det kan mycket väl vara så att jag är den enda i hela Sverige som på nyårsafton sitter i mysbyxor och linne framför datorn och skriver blogg på nyårsafton. Tragiskt att man trots sin "frihet" fortfarande befinner i samhällets och mänsklighetens bottensky. Men jag har tre saker som håller lågan uppe: gott vin, sjukt bra musik och en liten gnutta hopp. Fast lite ensam känner jag mig allt...

Ni vet hur små barn springer fram till spisen och lägger handen på en het platta trots förmaningar. Precis så känner jag mig nu. BURN

Idag har jag hunnit med sjukt mycket. Har solat, varit på systemet (kommer till detta senare), tagit en promenad samt fällt och forslat hem två träd. Och inte vilka träd som helst utan sådana här...



Eftermiddagen ska tillbringas med att kapa och såga dessa träd till anständig vedstorlek.

Åter till systemet. Jag slapp förresten köra moppe till bussen då Kenneth hade godheten att skjutsa mig. Var lite orolig för att det skulle vara knökfullt med folk inne i Tommelilla idag men när bussen rullade in i sta´n så var där i det närmaste folktomt. Ända till dess att jag närmade systembolaget för där jävlar var det packat med folk. Man fick verkligen armbåga sig fram där inne men sjukast av allt var att det knappt var någon kö till kassorna, folk bara yrade rundor och dräglade bland hyllorna utan att veta vad de ville ha. Det visste jag, vitt vin på tetra alltså. Och eftersom att jag förmodligen och förhoppningsvis får besök imorgon, ett törstigt sådant så blev det en 3 liters dunk. Den ska för övrigt öppnas redan ikväll då jag ska smygsupa in det nya året.

Dagen inleddes med att hosta upp en gröngul obestämbar sak och jag vet inte om jag ska skylla detta på Kenneths turer ute i skogen eller det faktum att jag låg och sov på Neelix sjukt dragiga golv i typ 16 timmar. Troligtvis är det det sistnämnda men jag tänker hävda att det är vedens fel.

Nyårsafton idag, oooverkligt tråkigt eftersom att den kommer att firas med smygsupning i Smedstorp helt ensam. Ja, familjen är ju förstås hemma men det är ju dem som jag smyger för. Men värst av allt är att jag måste in till systemet för att inhandla alkohol och jag har en bestämd känsla av att det är fler än jag som har detta på sin dagsordning idag. Eller vänta, värst av allt är att jag måste köra moppe till bussen och det är verkligen sjukt kallt idag. Och halt. Kanske man skulle ta och inleda det nya året med att ligga i gipsvagga, kan ju var originellt om inte annat...

Började dagen med att vara sjukt sliten och såga ner träd. Därefter skulle jag in till Malmö och byta en julklapp jag köpt och uträtta en del ärenden. Givetvis gick inte bytet som planerat och inga av mina andra ärenden uträttades heller. Det slutade med att jag gick till systemet istället, detta för att kunna supa ner mig ikväll. Dessutom befarar jag att mitt psyke håller på att haverera.

Folk är fan hysteriska när det vankas rea, fullständigt bindgalna springer de runt och rycker och sliter i saker. Och gamla, handikappade och personer med barnvagn borde fan i mig få utegångsförbud när det är rusningstrafik och mycket folk ute.

Men även mitt mediokra och vilsna liv innehåller faktiskt godbitar. JAG HAR JU VARIT I TYSKLAND. Och det var helt sinnesjukt roligt, ett fåtal av er kanske anar hur jag mådde. Var hyfsat packad redan på förfesten och blev snorfull på festen, detta p.g.a backstagepass inkl. fri dricka. Musiken var, ja vad ska jag säga? Magisk. Montagu & Golkonda a.k.a Symphonix Dj-set var något av det sjukaste jag någonsin hört. Klockan 15.00 var det så dags för efterfest hemma hos Henrik "Harry Potter" Neelix, en efterfest som jag sov mig igenom., är inte riktigt van än vid discolivet men det kommer., misströsta inte. Men jag har blivit omstoppad av Neelix, klappat hans katt och urinerat på hans WC, det är stort. It´s HUGE.

Haha, har vevat mig till ett krampande baklår, en inflamerad vad samt en duktig tennisarmbåge. Länge leve trancen...

I julklapp till min far köpte jag en flaska whisky då jag vet att detta är minst sagt uppskattat. Och min lillasyster (den stora igen) köpte en exakt likadan till mig. Med andra ord vargårdagen väldigt trevlig och även denna juldag har potential att till att bli enriktgt höjdare. För när min sjusovande blattekompis (Lorin alltså) väl har masat sig upp (och det kan dessvärre dröja) så bär det av till Tyskland där det ska vevas manisk och svingas bägare.

Gårdagen var minst sagt galen. Efter att att ha liftat genom halva skåne, blivit utskälld av två horsepundare som ockuperat mitt solarie, träffat en barndomsvän samt tappat min julpackning mitt på vägen i Malmös jultrafik kom jag så äntligen fram till Brekille och mina föräldrar. Som vanligt då man är här på besök slutar det med en del alkohol, denna gång till största delen i form av rödvin. Jag, min lillasyster (den stora) och en kompis till henne satt och drack rödvin till klockan fyra imorse, eller vänta lite - jag och min syster drack och hennes kompis tittade på. Klockan 08.45 var det så dags för att leta julstrumpa, en mycket trevlig tradition, trots en tämligen elkartad bakfylla. Nu skall det inmundigas jufrukost i form av gröt, lussekatter och möjligtvis en liten julwhisky.

...det har ju inte skrivits några mängder här de senaste dagarna, detta av en rad olika anledningar.
1. Jul
2. Inga direkt omvälvande saker har inträffat
3. Jag har inte haft tid

Gårdagen började jag med att jag bakfull åkte buss in till Lund där jag möttes upp av Fija, Kimeta och Nicke. Efter att att flamsat runt en del på sta´n gick vi för att fika. En kycklingbaguette som bestod av majonäs, sallad, majonäs, gurka, majonäs, tomat och tre kycklingbitar (3) intogs. Därefter hade Fija vänligheten att bjuda oss på hembakta lussekatter. Hon har en del väldigt fina egenskaper den ejejen men att baka lussekatter är inte en av dem. Dessutom lyckades hon pilla ut min akupunkturnål ur örat på mig. Dagen avrundades i Kävlinge hemma hos Fijas fader med julpizza och en alldeles utsökt god whisky.

Har en miljon saker att göra idag av vilka ungefär 2 kommer bli gjorda...

Har nu i nådens timma äntligen kommit på vad jag önskar mig i julklapp: en manlighetskurs. När jag imorse (tidigt) var ute och insöp lite av den lantliga luften på residensets baksida fångades min uppmärksamhet av ett litet musyngel. Efter en närmare granskning förstod jag att den agerat leksak åt husets katter för den var både skadad och chockad. Denna syn fick mig givetvis att gråta som ett litet barn, jag vill väldigt gärna men kan inte helhjärtat skylla på att jag bara var yrvaken. Jag vet att jag egentligen ur ett rent barmhärtighetssyfte skulle ha avlivat den men jag kunde verkligen inte, har ju för fan problem med att avliva fiskarna man fångar när man fiskar. Så istället fångade jag in den och bar upp den till stallet (katterna vågar inte gå dit för att Spike sparkar efter dem) och därefter gick jag och hämtade bröd och ost och la ut åt den.

Jag är ingen man, jag är en kärring med penis...

...verkligen inget roligt att förtälja efter denna dagen, den har varit i stort sett menlös och bestått utav att såga/bära ved, ärtsoppa med fläsk och ett misslyckat installationsförsök av Heroes of might and magic IV. Men snart stundar bättre tider: Fija på lördag (kan bli hur trevligt som helst), julfirande på måndag (garanterat trevligt) och Tyskland den 25:e (en höjdare). Och jag ska verkligen, verkligen försöka ta lite kort i Tyskland men jag vet tyvärr hur det brukar bli när jag stäler mig på dansgolvet, allt annat än musik blir oviktigt och något så trivialt som att ta foto existerar ju inte. Men som sagt: ska försöka...

I varje fall en del saker. Har nu tittat igenom de 5 första avsnitten av Fawlty towers och kan bara konstatera att det är tidernas bästa komediserie. Sinnessjukt roligt...

Och på tal om humor. Ni måste bara läsa den här bloggen. En magisk apa är löjligt underhållande. En mycket, mycket sjuk människa vi har att göra med. Och sådana älskar vi ju...

Var och klippte mig inne i Tommelilla idag efter att först ha gått runt i byn i 40 minuter och väntat på att de skulle öppna. Svinkallt verkligen.

Man är som absolut fulast när man sitter och blir klippt, till och med fulare än efter en veckas hårt festivalande, fattar inte det. Och man blir ju inte på bättre humör då frisörskorna oftast är ganska söta. Som tur är går man ju vanligtvis därifrån med ett någorlunda tillfredställande yttre men både hedern och självkänslan har ju redan blivit naggade i kanten.

Littlemother har gått ännu en kurs, en akupunkturkurs. Detta resulterade givetvis i att jag fick agera nåldyna och försökskanin. Ha aldrig riktigt trott på sådant hokus pokus men det hände ändå en ganska skum grej. Hon använde sig av en elektrisk megnetfältsstörningssökarpillijuck som hon körde i örat på mig. Den skulle ge utslag om det fanns nå´n rubbning eller nå´t i nån del av kroppen. Ja, jag bad henne bortse ifrån om det gav utslag för något som satt över axlarna. Efter denna sökning (och jag hörde när det pep i mackapären) konstaterade husmor att jag hade problem med min högra ankel och min högra njure med intilliggande vävnad. Jävligt skumt, för foten är ju helt uppknullad och de sista dagarna har jag haft sjukt ont i sidan, igen. Så nu har jag två långtidsnålar i mitt öra, se om det hjälper.

Ja, ni hörde rätt. Nu har jag umgåtts med Kenneth "urgöteborgar´n" (mannen som inte kan prata i telefon utan att dra en vits) så till den milda grad att jag idag uttalde mitt första "ena". Blev livrädd. Så imorgon bär det av härifrån, till Ängelholm tror jag, dock inte för gott på troligtvis ska vi på torsdag fylla på i vedmagasinet. Ett tilltag som jag verkligen ser fram emot.

...It's hiding the words that don't come out

Efter att ha städat, burit in ved och uträttad en massa annat pyssel fanns det så inget annat kvar att göra än att sätta sig ned och fortsätta med rapportskrivningen. För att göra detta ting lite trevligare valde jag att öppna en cider. Och jag vet att det är gay att dricka cider men det finns faktiskt en anledning. Numera måste jag ju anpassa mina alkoholvanor inte efter smak utan efter i vilken förpackning de levereras, det måste gå enkelt att undanröja bevismaterialet. Och eftersom att man blir lagom lullig på 3-4 cider á 7.0 och man är sjukt trött på tetravin så är detta ett gott alternativ. Nåväl, det visade sig att mitt skrivande och min insikt i lärandets ädla konst fick sig ett rejält uppsving i takt med att cidern försvann. Frågan är bara om det jag skrivit håller samma höga klass när jag korrekturläser det imorgon.

Var hos ortopeden inne i Ystad för att kolla hur det egentligen är ställt med fothelvetet. Och fick det nu bekräftat, jag har ett extra ben i foten. Det är därför det ser ut som att jag har två anklar. Och jag hade dessutom en gammal fraktur på ett avdessa ben som efeter läkning lett till nå´t accesoriskt något. Kontentan av det hela är att jag får leva med detta vilket betyder att seriöst fotbollsspelande kan bli svårt. Så nu måste jag tyvärr ringa Arsene Wengér och tack nej till att fylla platsen efter jubelsvikaren Hénry.

Men lite bollrullning i ett korplag är väl i princip samma sak.

Nu måste jag städa, detta av två anledningar.

1. Naiv och blåögd som jag är så hoppas jag fortfarande på besök inom kort.

2. Annars måste jag plugga.

Idag när jag på den vindpinade österlenska slätten stod och väntade på bussen rann det till, ja i näsan. Och eftersom jag varken hade papper eller näsduk (har man en sådan om man är under 65?) fann jag ingen annan utväg än att ta till den gamla hederliga gubbsnytningen. Har talat med en representant för det motsatta könet om det här och frågat om även honor gubbsnyter sig om de måste. Denna dam/kvinna/tjej/hona hävdade bestämt att det gör dom verkligen inte, det blir ju kletigt. Ja det kanske det blir men man kan ju alltid torka av sig på någon lämplig attiralj, typ en tröjärm eller varför inte i byxfickan där kletet ändå inte syns (även om det kan märkas nästa gång man kör ner handen i sagda ficka för att exempelvis ta ett tuggummi).

Är det verkligen så? Att kvinnor inte gubbsnyter sig? Har hört att dom inte bajsar heller, för det är ju äckligt...

...är nu 11.28 och jag har fortfarande inte haft en enda besökare på min blogg vilket får mig att undra hur det är ställt med min kompiskrets egentligen. Har verkligen inget kul att berätta (en del tråkiga saker har jag förstås men de väntar vi med) men håller på med min avslutande rapport i en av mina kurser och det är sååååååååååååå tråkigt så jag tog min tillflykt hit istället.

Kenneth Johansson använder sig gärna av detta begrepp. Ett begrepp som vid en  första anblick kan verka både löjligt och en aning luddigt. Men när man väl förstår innebörden av det är det genialiskt. Och igår gjorde jag det. Om folk istället för att kliva ut och in ur denna utgångspunkt utan istället väljer att permanent befinna sig där så blir kommunikation och livet över huvudtaget så mycket enklare.

Tidigt imorse bar det iväg mot Malmö igen, jag, Kenneth och "Lollopoll" skulle än en gång bevista blattemarknaden. När vi kom dit valde vi attt omgående uppsöka caféterian för att inta en något försenad frukost. Denna bestod för min del av en varmkorv och en läsk och för Lollos del en Mer, två dumlekolor, en påse chips samt en dubbelnougat. Tjejen har ett begär efter dubbelnougat som får mitt popperssug att framstå som obefintligt. Kenneths frukost bestod som vanligt mest av att prata. Mycket och högt.

När frukosten nått sin slutstation (ja, nästan i varje fall), kände både jag och Kenneth att nu var det nog dags att lätta lite på trycket. Även om allt är billigt på blattemarknaden så är inget gratis (sådana är dom), så för att pissa måste man om man är kund i cafét få en liten handskriven lapp där det står att man är berättigad att pissa på deras äckliga dass. Ingen gäst, då kostar det en femma. När man väl fått denna lilla lapp ska man sedan gå till en liten glashytt där det sitter en "pisskärring" som i utbyte mot lappen cashar ut en nyckel till muggen. När jag gled fram där sa hon att toaletten var upptagen men att jag kunde ta den när personen innan mig kom ut. Respektfull som jag är så bad jag Kenneth gå före, vilket han också gjorde. Men när han fått nyckeln och således var på väg in på dass med byxorna i princip halvägs nere så kom en annan kärring (vi har enats om att det troligtvis är pisskärringens mamma) sättandes i full karriär och verkligen skriker att det inte är gratis att anväda toaletten, "kosta fem korona." Nu var måttet rågat för en pissnödig och tämligen uppretad Kenneth Johansson. Han föste kärringen och sidan, gick fram till mig och skrek: "kan du ta hand om den här kärringen, det är ju för fan ingen hemma i pannan på henne?" Och det gjorde jag, jag förklarade lugnt för henne att vi var caféteriagäster och att vi hade "biljetter" men att vi fått förtur. Detta trodde ju inte den albanska häxan på så jag var tvungen att gräva upp dem ur soptunnan där jag slängt dem och trycka dem i handen på henne. Som tur var så var de nu fulla med mos, hummus och en massa annat klegg. Sen tryckte jag en tjuga i handen på henne och sa att hon skulle ha den som dricks för att hon skötte sitt jobb så utomordentligt som hon gjorde. Sen gick jag och pissade...

Tänk att det finns folk som har till kall här i livet att vakta ett dass. Tragiskt.

Nästa gång ska jag pissa i papperskorgen och sedan be om ursäkt och säga att jag inte hade några pengar... 

Alldeles nyss hemkommen från Malmö där jag försökt inhandla julklappar men det gick sådär, har det mesta kvar. Otroligt stessad och hetsig sak det där med jul, folk ser sjukt plågade ut. Men värst av allt är barnen. Dessa söta små saker förvandlas i juletid till skrikande monster. Hur vore det om alla föräldrar istället för att låta sina barn tjuvröka, titta på porr- och våldsfilmer och springa runt på rejvpartyn innan de slutat med blöjor, istället uppfostrade dem så att de slipper ligga i hög på leksaksmagasinets golv och gala?

Imorgon blir det en ny tur in till Malmö, denna gång för att besöka blattemarknaden i hopp om att finna lite stöldgods till mina nära och kära.

Dags att avrunda denna dag. Ska bara på med pannlampan och hämta in lite ved först.

GODNATT...

Såg nyss den otroligt upplysande dokumentären "The Beyond Within", en film om den rysliga drogen LSD. Det nämndes här att upplevelserna under ett LSD-rus tydligen är i det närmaste identiska med det som helgon upplever. Betyder det att alla helgon är knarkare eller att alla knarkare är helgon?

...De vilda flyger.

Så var Smedstorps Luciagille till ända, en ganska lyckad tillställning må jag säga. Har råkat på två ovanligt trevliga karaktärer idag men vet inte riktigt hur jag ska förlika mig med det. En av dem är nämligen 81 år gammal och den andra 8. Ragnar (givetvis den person med högst ålder) har en käft som skulle kunna få vem som helst att tappa hakan, till och med Kenneth. Jävligt rolig gubbe. Och Linnéa, världens charmigaste tjej. Det första hon gjorde var att gå fram till mig då jag stod och lagade mat, daska mig på rumpan och då jag häpet vände mig om, säga "Jag heter Linnéa, vad heter du?" Vidare sa hon, "Är du hes?" och när jag förklarade att jag alltid lät såhär tyckte hon att det var högst märkligt, "Det låter ju som att du är jättestor men du är ju liten". Sen var vi vänner...

Men frågan är ju nu om man ska ta detta som ett varningens tecken. Att jag "connectar" med antingen de som är gamla och gaggiga eller med de som är små och barnsliga.

Eller kan det verkligen vara så romantiskt att vänskap är tidlös?

Gårdagskvällen ägnades ju som bekant åt att vaka in Lucia. Vakade gjorde jag i varje fall, låg och väntade på en sak som aldrig inträffade hela natten. Somnade vid halv 5 och blev väckt strax efter 7 av det melodiska ljudet av Kenneths stämma. Sedan dess har det gått i 190 hela dagen. Familjen ska sin årliga Luciafest här ikväll vilket givetvis har lett till att jag stått i köket hela dagen och tillagat flygande Jakob och Skagenröra till 20 pers.

Det enda riktigt roliga (förutom att min Fija klarade sin uppskrivning trots tvivelaktiga förberedelser och ett än mer tvivelaktigt tillstånd) var när den kåta cafétanten var här och lämnade bullarna. Som tur var så var Kenneth hemma så det slapp bli riktigt pinsamt men det syntes på tant att hon var sugen. Jag var det inte...

Jävligt kul. Att spendera denna högtidliga fylleafton med att i sin ensamhet, dricka vin och drägla över jobb i Danmark på arbetsförmedlingens hemsida. Overklig loservarning. Har i varje fall idag "bara" exakt två månader kvar till frigivning. Längtar som fan även om jag för var dag som går blir mer och mer osäker på hur mitt liv kommer att se ut då. Det är mycket man vill ha men man vet inte vad man får...

...måste jämte isterband vara något av det absolut godaste man kan skyffla i sig.

Idag sa Kenneth såhär: "alla kvinnor är likadana. En kan ha lite skönare killekill än den andra men de är likadana allihop. Och en svarv kan ju aldrig bli en symaskin". Haha.

Men han tycker att Olga verkar bra och det är hon. Den bästa...

Till hans försvar ska jag säga att han faktiskt kallar män för hanar.

...har jag haft storfrämmat på besök.



Man skulle ju kunna tro att detta skulle få mig att skrika i högan sky med tanke på att jag mer än en gång funnit kattskit här på tredje våningen samt att Kenneths och Littlemothers säng blivit nerpissad. Men ser ni, detta är den snälla och skötsamma katten. D.v.s, detta är hanen. För som vi nu alla vet så är det ju honorna som kacklar, babblar, yrar rundor och uppenbarligen är det även de som har för vana att pissa inne. Och så har ni mage och gnälla på oss för att vi inte fäller ner toaringen...

...hur kommer det sig då att vi dör som kopior?

I förmiddags råkade jag ut för en minst sagt ovanlig situation. Jag och baron Johansson var i vanlig ordning ute och åkte i en miljon ärenden. Och som vi ofta gör stannade vi vid ett litet fik i en ännu mindre närliggande "tätort". Detta lilla café drivs av en väldigt trevlig och ganska stilig kvinna i 40-årsåldern. Och som brukligt satt hon ned vid vårat bord då vi intog vårat fika, hennes kanelbullar är för övrigt de absolut godaste jag någonsin ätit. Vi diskuterade en del vardagliga saker och ting och kom så småningom på min nuvarande situation. Så fort jag nämnde att jag spenderat ett antal år i statligt förvar lade hon under bordet sin hand på mitt lår. Jag fann detta vara en ganska framfusig gest men tolkade det som ett uttryck av vänskap eller kanske moderlig omsorg. Detta var jag dock tvungen att ändra på då sagda hand långsamt letade sig upp för låret och som hastigast vidrörde de mer privata delarna av min stackars kropp. Som tur var reste sig Kenneth upp i just detta ögonblick och därför hann inte situationen bli särskilt pinsam då även jag och fröken ? reste oss upp.

Men nu kommer det bästa. Jag lämnade givetvis fiket med raska steg och gick och satte mig i bilen men Kenneth dröjde kavr några minuter. När han så kom ut i bilen berättade han att han beställt 20 kanelbullar till våran Luciafest vi ska ha i residenset på torsdag och att ägarinnan av cafét skulle vara snäll nog att leverera dem hem till oss. Problemet är att det bara är jag hemma när kommer...

Frågan är nu om jag ska bli smickrad av hennes avsikter eller om min åldersnoja ska få sig en ordentlig skjuts i fel riktning.

Som ni nu säkert vet är Kenneths syn på kvinnor, ja vad ska vi säga? Något annorlunda. Idag sa han följande: "Kvinnor vill inte höra en mans åsikter, de vill bara höra sin egen åsikt med en djupare röst" Och fan, jag undrar om det inte ligger en gnutta sanning i det. 

...sätt att julpynta på eller är det en Smedstorpsk utsvängning i pysslandets ädla konst?



Själv har jag julpyntat såhär...

...att vara ensam. Det finns ett himmelrike, att kunna vara det.

...Detta är en gyllene chocobo.

 

ÄNTLIGEN! Har tagit mig säkert 35 timmar att få den men nu är den min. Det har varit blod (i form av en sprucken knoge), svett (när jag blir riktigt arg blir jag röd och varm) men inga tårar, även om de inte varit långt borta.

...såhär ser ett geni ut.



Och såhär ser en idiot ut...



Haha, eller gjorde för många år sedan. Tack Jim för att du var vänlig nog att upplysa mig om det.

...där det är lättare att spränga en atom än en fördom.

...är att det får människor att förväxla ord med tankar.

Ett av de största problemen med jul, förutom det förbannade julklappsvelandet, stressen och hysterin, är för mig ätandet av clementiner. Har i princip så länge jag kan minnas lidit av en märklig tvångstanke. Om inte clementinerna innehåller exakt 10 klyftor måste jag få dem att göra det. Detta är ju inget problem om de från början är fler än 10 klyftor. Men om en clementin, låt säga innehåller 9 klyftor måste jag skala en till för att äta endast en klyfta. Och då denna andra clementin skalats måste man extremt snabbt ta rätt antal klyftor utan att räkna clementin nummer tvås sammanlagda antal klyftor, detta för att inte hamna i en olycksalig spiral av clementinskalande.

Och nu när vi ändå talar om clementiner så har jag en liten anekdot att framföra. Det går ju att köpa clementin- eller mandarinklyftor på burk, ni vet sådana som man kan stöta på i en smörgåstårta eller i en Budapestrulle. Dessa klyftor har ju blivit befriade från den tunna hinna som finns på vanliga clementin- och mandarinklyftor. Detta mycket märkliga fenomen upptog väldigt mycket tid för mig för ett par år sedan, jag förstod bara inte hur det gick till. Satt det möjligtvis små fillipinska barn och pillade av denna hinna för hand? Det bar sig alltså inte bättre än att jag satte mig ned och komponeade ihop ett brev vari jag framställde min fråga och skickade detta till företaget Eldorado. Och hör och häpna, de svarade. Så nu vet jag och snart även ni med att alla klyftor läggs i ett syrabad exakt så länge som det behövs för att hinnan ska frätas bort utan att fruktköttet tar skada. Så det så...

Tack förresten till dig som igår hjälpte mig på traven i julklappsletandet...

Eftersom att det finns folk (en i varje fall) som undrar hur det ser ut där jag har min tillfälliga adress tänker jag nu tillgodose denna förfrågan. Såhär ser boningshuset ut...



Detta enorma hus som givetvis inte håller det minsta tätt vedeldas alltså. Åbäket i förgrunden är en hemmasvetsad båtkärra.

Och detta är ett av alla skjul och tillbyggnader som finns här...



Här vill jag bara tillägga att det är jag som sorterat alla brädor. Och längst bort skymtar ni vedfacket (som nu är nästan tomt), klyven, sågen och transportbandet. Blir alldeles kallsvettig bara av att se dessa attiraljer. 

...but I will remain

Att klättra på väggarna är nu en sysselsättning som jag kan lägga till i raden av vardagliga göromål och ikväll är det extremt. Vill så sjukt gärna vara i Köpenhamn tillsammans med min efterblivna onkel och den alltid lika ostabila "Skrangel". Försökte lugna ner mig själv och mina nerver med lite alkisvin men det fick dessvärre motsatt effekt. Kanske är enda utvägen att slå ett av husets enorma vedträn i huvudet.

Suck! Ge mig mitt liv tillbaka...
 

Är sjuuuuuuuuuukt sugen på att belöna mig själv (för vad är oväsentligt) med en bondpermis för att åka till Köpenhamn och leka av mig lite, nä inte så som ni tror. Det tråkiga med denna lilla utflykt är ju att jag vid hemkomst istället för att åka hit och bära ved kommer få åka tillbaka till underbara Tidaholm och kramas med araber.

Kommer ha overklig ångest ikväll, en ångest som jag ämnar bekämpa med diverse alkoholhaltiga drycker och en gnutta country...

...är att man då ens MSN-fyllekompis (ja, det finns bara en) går på penicillin,har en tendens att bli jävligt ensam. Att vara full ensam kan i och för sig var ganska trevligt men jag börjar i sanningens namn bli ganskla less på det. Framför allt börjar jag nog bli jävligt trött på att vara ensam över huvudtaget.

Har hela dagen försökt att få fram en blå satanshelvetesjävlaskitchocobo i rätt färg, detta blir inte lättare av att jag är färgblind på just de färger som ska särskiljas. Och när jag så äntligen efter 7,5 timmes parande lyckades få fram en fågel med rätt färg och av rätt kön tror ni inte datorsvinet hänger sig? Detta kostade mig en julstjärna samt en mus och renederade ett styck sprucken knoge.

Suck...

Har lagt mig till med den fula ovanan att sova jävligt illa och när jag väl lyckas somna så drömmer jag helt rubbade drömmar. Igår natt vaknade jag klockan tre upp ur en av tidernas sjukaste drömmar. Det kan ju inte vara sunt att drömma så sjukt att man blir så rädd för sig själv att man inte vågar somna om.

Har upptäckt en fördel med att sitta på kåken. Man slipper handla julklappar. Har verkligen ingen aning om vad jag ska köpa till folk och saker blir ju inte direkt enklare med tanke på att min ekonomi är minst sagt hårt ansatt. Bankrån någon?

Jag är inte särskilt imponerad av själviskhet och egoism och därför är det med tungt hjärta som jag nu säger att jag två dagar i rad kommit på mig själv med att vara just sådan. Trodde verkligen att jag blivit en bättre människa och att jag var större än så men kanske är jag dömd till att för alltid vara en dålig människa.

Fast å andra sidan kanske det är så människan (och allt annat liv med för den delen) fungerar. Maybe the essence of life is the ego...

...men inte allt. Följande notis fann jag i en gratistidning när jag åkte tåg tidigare idag. Garvade så jag höll på att dö.

"Pakistan. En burkaklädd kvinna sprängde sig själv i luften vid en armépostering i Peshawar i norra Pakistan igår. Ingen människa, förutom kvinnan själv, dödades eller skadades. Enligt myndigheterna var det första gången som en kvinna agerade självmordsbombare."

Lyckad kupp. Att välja att offra sitt eget liv för att döda någon annan och misslyckas måste ju vara det absolut största nederlaget någonsin.

Kan man inte med lite god vilja kalla detta för en omvänd altruism?

Ber än en gång om ursäkt för att de flesta av mina inlägg på något vis har att göra med ved men så är det och gillar ni inte det finns det en uppsjö av andra (mycket mer intellektuellt stimulerande) bloggar att läsa.
Men förstår ni hur sjukt mycket ved som bärs om man tar sig tid att svetsa ihop en skottkärra som ser ut såhär enbart av den anledningen att den ska rymma mer ved?



Från det ena till det andra. Har fått en del indikationer på att jag inte alltid uppför mig som den man jag ska vara. Att ha ett Lypsyl som är format efter läpparna är tydligen skitgay (jag tycker det är praktiskt) och att raka sig under armarna fick Roddy att undra över min sexuella läggning. Men är jag gay? Jag tror verkligen inte det för jag saknar min hona som fan...

Bakningen gick väl minst sagt sådär, jag kan verkligen inte baka. Tanken var att denna uppgift även skulle fotodokumenteras till min lärare men jag valde då jag såg resultatet att ljuga för min lärare och säga att kameran sagt upp sig. Vad jag mer valde att undanhålla var att Myggan det satans aset åt upp två bullar innan jag hunnit kontrollera dem.

Men mest missnöjd är jag ändå med det faktum att jag fann jästen (den sötade) så god att jag åt upp ett halvt paket, det vill säga ca. 25 gram. Utan att gå in på närmare detaljer så kan jag säga att det känns nu. Så nu kan jag till min lite udda favoritmatslista bestående av bland annat råa köttbullar och stora smörklickar även lägga till sötad jäst.

...för en relativt dålig update av denna osedvanligt eminenta blogg är nu ett faktum. Har de senaste dagarna inte hållt ett riktigt lika rasande tempo i bloggandet som annars har varit brukligt sedan bloggens uppstartande. Detta av en rad faktorer faktiskt: har hänt ovanligt lite till och med för att vara mitt liv, har pluggat en del och mycket av min tankeverksamhet har varit förlagd till nordligare breddgrader.

Dagen kommer i varje fall att ägnas åt bullbakandets ädla konst, inte för att jag varken gillar att, eller är särskilt duktig på att baka utan för att det ingår i en av kurserna jag läser. Och för er som undrar så kan jag redan nu säga att det inte är någon hemmafruskurs jag läser...

...det är vad jag diskuterat med Kenneth idag. Han hävdar å det bestämdaste att alla kvinnor är, höns, virrpannor och så kallade "kackebollar". Tyvärr måste jag medge att han idag kom med ett par exempel som på sätt och vis styrker hans tes. Han menade också att detta faktum kommer bli ett av mina livs största prövningar, "hade man inte älskat dem hade man slagit ihjäl dem".

Tur att min blivande hona inte är någon kackeboll...

Satt precis och letade efter lägenhet, längtade, fantiserade och hade det allmänt trevligt. Fram till dess att det slog mig att jag kommer ha sjukt stora problem med att få en lägenhet. Har 4 år att förklara bort (var har jag bott och vad har jag jobbat med), jag har inga goda referenser och jag kommer inte ha något jobb då jag söker lägenhet. Och som grädde på moset har jag betalningsanmärkningar också. Suckar riktigt djupt nu ska ni veta...

...är nog det ord som bäst kan beskriva den så kallade "blattemarknaden". Det var/är som att komma in på en marknad utomlands med en signifikativ skillnad: här är det inte en kultur som representeras utan i princip alla och detta huller om buller och alla på en gång. GALET...

Och jag ljuger inte om jag säger att du kan precis vad som helst där, själv är jag nu en USB-bluetooth och ett USB-minne rikare, Lollo köpten en DVD och Kenneth ett borr. Jo förresten, det finns en sak som du omöjligt kan få tag på, en ärlig vara. Och jag kan inte låta bli att undra över hur stort nätverket som "samlar in" varorna till marknaden är, tror att det är minst sagt gigantiskt.

Efter typ 15 toalett besök på ungefär lika många minuter är nu Kenneth åter sitt forna jag. Dock inte så pass mycket att det blir verkstadsstädning. Nu bär det istället iväg till Malmö och den så kallade blattemarknaden (vissa ord i herr Johanssons vokabulär faller mig mer i smaken än andra). Ska se om jag hittar en vad Fija kallar för "Bluetoothgrej" där.

Blir vi inte rånade, misshandlade eller våldtagna där så återkommer jag med detaljer i afton...

Kenneth Johansson har blivit magsjuk alternativt matförgiftad av mina utsökta wienerschnitzlar. Hur som haver, han är i vilket fall asdålig, jag menar så dålig att han igår när vi sågade ved var tvungen att "gå upp och byta".
Till saken hör att vi på vårat schema idag hade som punkt att städa en av verkstäderna, ja det finns mer än en och båda ser ut som krigszoner. Men nu har äntligen fru Fortuna visat sitt sköna anlete även för mig för en magsjuk Kenneth är en sängliggande Kenneth och inte en verkstadsstädande sådan. Och alltså är inte heller jag i städtagen, så idag ska det fan i mig spelas FF VII och musikporras. Fint...

Länge leve magsjukan. Bara inte jag får den...