-----------FRENNE----------

Tid. Ett sjukt märkligt och riktigt svårdefinierbart fenomen. Stephen King har en gång (i Insomnia tror jag) kallat tiden för en skallig gammal bedragare och jag börjar faktiskt inse vad han menade. Tiden är någon som glider upp vid din sida, lismande och inställsam, den vaggar in dig i en trygg tillvaro för att sedan då du minst anar det, med ett leende hugga dig i ryggen. Hur kan tid som egentligen bara är minuter, timmar och dagar uppfattas så olika av olika personer? Det som för mig kan te sig som en era är för någon annan endast ett ögonblick.

3,5 år av min tid har berövats mig. Kan bara hoppas att tiden ätit sig mätt på mig och hädanefter låter bli att jävlas med mig. Just nu känns det faktiskt inte så.

Men det löser sig nog. Inte sant baby..?