5 schnitzlar senare...

...är jag helt utslagen. Nu börjar väntan på att klockan ska bli så pass mycket att man utan dåligt samvete och risk för att hamna i samtal med familjen, kan börja supa. Inget är som väntans tider, jag vet. Vissa saker börjar dessutom bli jävligt tröttsamma att vänta på...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0