Äntligen dags...

...för lite dans. I afton bär det än en gång av till Danmark för att dansas och supas. Tragiskt egentligen att man närmar sig trettio och fortfarande beter sig som en fjortis. Men det kanske är min lott här i livet: att aldrig mogna. Och jag trivs verkligen med det...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0