Att skriva blogg...
...är fantastiskt roligt (eller åtminstone tämligen självterapeutiskt). Detta till trots så har mitt "bloggande" varit minst sagt sporadiskt den senaste tiden - begreppet den senaste tiden (för övrigt ett ytterst luddigt sådant) är ungefär detsamma som det senaste året.
Utevecklingen eller rättare sagt nedrustandet av "FRENNES" blogg beror varken på egentlig tidsbrist eller ovilja att uppdatera utan på det som många (inklusive jag själv) anser vara drivkraften i mitt liv - alltså idioti.
Jag skulle verkligen må bra av att dagligen efter jobb komma hem och nedskriva de ting som förgyllt/förpestat min dag - hur det känns att bära ett piano då man fysiologiskt sett enbart är byggd för att flytta frimärken, eller hur det känns att se någon i ögonen då man 5 minuter tidigare omsorgsfullt packat ned sagda persons olika sexleksaker i en flyttkartong.
Dessutom är det ju faktiskt så att det stundtalst händer saker i mitt liv, vilka inte är arbetsrelaterade och kanske är det just om dessa tillfällen man faktiskt borde "blogga". Problemet med just dessa tillfällen är att jag ofta uppnår en så pass hög känsla av eufori (fylla) att jag sällan har några klara minnen att återberätta, inte för mig själv och i synnerhet inte för min blogg (och dess numera förmodligen inga läsare).
Med detta sagt är det INTE så att jag ämnar vara nyktarare vid nästa sammankomst som för övrigt blir ute i Björnkli utan snarare så att jag med min flickväns och hennes kameras hjälp hädanefter skall göra vad jag kan för att återge min vardag här på detta underbara forum...
Efter att nu ha bloggat mer än jag gjort på väldigt, väldigt länge börjar det faktiskt tära en del på psyket - eller ja, jag är hungrig och tänker nu vräka i mig lite portabellokassler samtidigt som jag ser kvällsmatchen i tidernas tråkigaste VM.
God afton...
Utevecklingen eller rättare sagt nedrustandet av "FRENNES" blogg beror varken på egentlig tidsbrist eller ovilja att uppdatera utan på det som många (inklusive jag själv) anser vara drivkraften i mitt liv - alltså idioti.
Jag skulle verkligen må bra av att dagligen efter jobb komma hem och nedskriva de ting som förgyllt/förpestat min dag - hur det känns att bära ett piano då man fysiologiskt sett enbart är byggd för att flytta frimärken, eller hur det känns att se någon i ögonen då man 5 minuter tidigare omsorgsfullt packat ned sagda persons olika sexleksaker i en flyttkartong.
Dessutom är det ju faktiskt så att det stundtalst händer saker i mitt liv, vilka inte är arbetsrelaterade och kanske är det just om dessa tillfällen man faktiskt borde "blogga". Problemet med just dessa tillfällen är att jag ofta uppnår en så pass hög känsla av eufori (fylla) att jag sällan har några klara minnen att återberätta, inte för mig själv och i synnerhet inte för min blogg (och dess numera förmodligen inga läsare).
Med detta sagt är det INTE så att jag ämnar vara nyktarare vid nästa sammankomst som för övrigt blir ute i Björnkli utan snarare så att jag med min flickväns och hennes kameras hjälp hädanefter skall göra vad jag kan för att återge min vardag här på detta underbara forum...
Efter att nu ha bloggat mer än jag gjort på väldigt, väldigt länge börjar det faktiskt tära en del på psyket - eller ja, jag är hungrig och tänker nu vräka i mig lite portabellokassler samtidigt som jag ser kvällsmatchen i tidernas tråkigaste VM.
God afton...
Kommentarer
Postat av: Kimeta
ÄNTLIGEN!!!!
Trackback
