Annehem - mitt andra hem...
Det senaste året har jag i princip enbart varit ute på Annehem i Lund och flyttat ut folk bara för att flytta in dem igen 5 veckor senare...
Annehem är ett samhälle i samhället, ett samhälle vigt åt förstahusköpare som jobbar på ericsson eller någonstans ute på Ideon. Ett samhälle vigt åt folk som lägger alla sina pengar på ett skithus som måste totalrenoveras efter 5 år varpå de alla inreder sina hus unisont med möbler från IKEA och/eller jysk. Ett samhälle vigt åt folk som istället för att gemensamt köpa en studsmatta åt hela kvarterets barnaskara istället köper varsin med följden att barnen slipper leka med varandra, de sitter istället ensamma på sina studsmattor och tittar på varandra. Ett samhälle vigt åt folk vars barn heter Hjalmar och Astrid. Ett samhälle vigt åt folk som anser sig vara indvidualister men som är totalt ovetande om att de alla är stöpta i samma form.
Men även denna idyll har sina fläckar, sina smutsiga hemligheter och sina skräckhistorier...
Idag var jag nämligen för andra gången hos familjen bla, bla, bla - en minst sagt udda familj från Thailand. Att försöka packa ett bohag samtidigt som man, hustru och farmor skriker, slåss och svär åt varandra är inte det lättaste...
Men riktigt jobbigt blir det inte förräns Katla vaknat (detta inträffade idag 11.30) för det är nu det blir riktigt spännande. detta monstrum, en hona på 16 år kan vara något av det sjukaste mänskligheten avlat fram. Jag anser mig själv vara tämligen bevandrad i fula, runda och oanständiga ord (minns bland annat att min lågstadielärarinna brukade säga att jag använde mig av svenska akademiens fulaste ordlista) men denna 16-årings kunskap i ämnet överstiger vida min egen. Då dessa ord riktades mot föräldrar och farmor resulterade detta i regelrätta slagsmål - verkligen helt sjukt. Väldigt konstigt också att de (i synnerhet Katla) ens orkade prata med varandra då åtminstone hon kraftigt medicinerade. Tror jag hittade så mycket piller i huset att man kunnat söva hela Thailand i minst ett år.
Den här dagen har varit en väldigt obehaglig upplevelse...
Men allra, allra underbarast är ändå det faktum att jag ska dit imorgon och flytta hem hela denna sjuka familj igen...
Annehem är ett samhälle i samhället, ett samhälle vigt åt förstahusköpare som jobbar på ericsson eller någonstans ute på Ideon. Ett samhälle vigt åt folk som lägger alla sina pengar på ett skithus som måste totalrenoveras efter 5 år varpå de alla inreder sina hus unisont med möbler från IKEA och/eller jysk. Ett samhälle vigt åt folk som istället för att gemensamt köpa en studsmatta åt hela kvarterets barnaskara istället köper varsin med följden att barnen slipper leka med varandra, de sitter istället ensamma på sina studsmattor och tittar på varandra. Ett samhälle vigt åt folk vars barn heter Hjalmar och Astrid. Ett samhälle vigt åt folk som anser sig vara indvidualister men som är totalt ovetande om att de alla är stöpta i samma form.
Men även denna idyll har sina fläckar, sina smutsiga hemligheter och sina skräckhistorier...
Idag var jag nämligen för andra gången hos familjen bla, bla, bla - en minst sagt udda familj från Thailand. Att försöka packa ett bohag samtidigt som man, hustru och farmor skriker, slåss och svär åt varandra är inte det lättaste...
Men riktigt jobbigt blir det inte förräns Katla vaknat (detta inträffade idag 11.30) för det är nu det blir riktigt spännande. detta monstrum, en hona på 16 år kan vara något av det sjukaste mänskligheten avlat fram. Jag anser mig själv vara tämligen bevandrad i fula, runda och oanständiga ord (minns bland annat att min lågstadielärarinna brukade säga att jag använde mig av svenska akademiens fulaste ordlista) men denna 16-årings kunskap i ämnet överstiger vida min egen. Då dessa ord riktades mot föräldrar och farmor resulterade detta i regelrätta slagsmål - verkligen helt sjukt. Väldigt konstigt också att de (i synnerhet Katla) ens orkade prata med varandra då åtminstone hon kraftigt medicinerade. Tror jag hittade så mycket piller i huset att man kunnat söva hela Thailand i minst ett år.
Den här dagen har varit en väldigt obehaglig upplevelse...
Men allra, allra underbarast är ändå det faktum att jag ska dit imorgon och flytta hem hela denna sjuka familj igen...
Att skriva blogg...
...är fantastiskt roligt (eller åtminstone tämligen självterapeutiskt). Detta till trots så har mitt "bloggande" varit minst sagt sporadiskt den senaste tiden - begreppet den senaste tiden (för övrigt ett ytterst luddigt sådant) är ungefär detsamma som det senaste året.
Utevecklingen eller rättare sagt nedrustandet av "FRENNES" blogg beror varken på egentlig tidsbrist eller ovilja att uppdatera utan på det som många (inklusive jag själv) anser vara drivkraften i mitt liv - alltså idioti.
Jag skulle verkligen må bra av att dagligen efter jobb komma hem och nedskriva de ting som förgyllt/förpestat min dag - hur det känns att bära ett piano då man fysiologiskt sett enbart är byggd för att flytta frimärken, eller hur det känns att se någon i ögonen då man 5 minuter tidigare omsorgsfullt packat ned sagda persons olika sexleksaker i en flyttkartong.
Dessutom är det ju faktiskt så att det stundtalst händer saker i mitt liv, vilka inte är arbetsrelaterade och kanske är det just om dessa tillfällen man faktiskt borde "blogga". Problemet med just dessa tillfällen är att jag ofta uppnår en så pass hög känsla av eufori (fylla) att jag sällan har några klara minnen att återberätta, inte för mig själv och i synnerhet inte för min blogg (och dess numera förmodligen inga läsare).
Med detta sagt är det INTE så att jag ämnar vara nyktarare vid nästa sammankomst som för övrigt blir ute i Björnkli utan snarare så att jag med min flickväns och hennes kameras hjälp hädanefter skall göra vad jag kan för att återge min vardag här på detta underbara forum...
Efter att nu ha bloggat mer än jag gjort på väldigt, väldigt länge börjar det faktiskt tära en del på psyket - eller ja, jag är hungrig och tänker nu vräka i mig lite portabellokassler samtidigt som jag ser kvällsmatchen i tidernas tråkigaste VM.
God afton...
Utevecklingen eller rättare sagt nedrustandet av "FRENNES" blogg beror varken på egentlig tidsbrist eller ovilja att uppdatera utan på det som många (inklusive jag själv) anser vara drivkraften i mitt liv - alltså idioti.
Jag skulle verkligen må bra av att dagligen efter jobb komma hem och nedskriva de ting som förgyllt/förpestat min dag - hur det känns att bära ett piano då man fysiologiskt sett enbart är byggd för att flytta frimärken, eller hur det känns att se någon i ögonen då man 5 minuter tidigare omsorgsfullt packat ned sagda persons olika sexleksaker i en flyttkartong.
Dessutom är det ju faktiskt så att det stundtalst händer saker i mitt liv, vilka inte är arbetsrelaterade och kanske är det just om dessa tillfällen man faktiskt borde "blogga". Problemet med just dessa tillfällen är att jag ofta uppnår en så pass hög känsla av eufori (fylla) att jag sällan har några klara minnen att återberätta, inte för mig själv och i synnerhet inte för min blogg (och dess numera förmodligen inga läsare).
Med detta sagt är det INTE så att jag ämnar vara nyktarare vid nästa sammankomst som för övrigt blir ute i Björnkli utan snarare så att jag med min flickväns och hennes kameras hjälp hädanefter skall göra vad jag kan för att återge min vardag här på detta underbara forum...
Efter att nu ha bloggat mer än jag gjort på väldigt, väldigt länge börjar det faktiskt tära en del på psyket - eller ja, jag är hungrig och tänker nu vräka i mig lite portabellokassler samtidigt som jag ser kvällsmatchen i tidernas tråkigaste VM.
God afton...
HAHA...
...nu blev ni allt chockade va?
Statement of the day
"It took a rare breed to be bold enough to create his own path and walk his own line. Like other legends of the time. You see, if there was more of that today and less narrow mindedness, thered be less useless literal crap on radio."
Kunde inte sagt det bättre själv...
Kanske borde blåsa liv i den stackars gamla, dammiga bloggen igen.
Statement of the day
"It took a rare breed to be bold enough to create his own path and walk his own line. Like other legends of the time. You see, if there was more of that today and less narrow mindedness, thered be less useless literal crap on radio."
Kunde inte sagt det bättre själv...
Kanske borde blåsa liv i den stackars gamla, dammiga bloggen igen.
Moonwalk
Jag ska villigt erkänna att jag aldrig varit något stort fan av Michael Jackson men jag hade mer än gärna deltagit i denna tribute till honom..
Coolt...
Åtminstone...
..en person har ifrågasatt mitt senaste inlägg och därav denna korrigering.
NEJ, jag njuter inte av att vara flickvänsfri - det sliter sönder mig totalt...Jag njuter av att vara ensam men jag avskyr att inte ha min Fu nära mig, paradoxalt men ack så sant.
Jag somnar som ett ras i våran säng tillsammans med 258 tygbebisar, jag vaknar mitt i natten ensam och ledsen och morgonen kommer till mig bärandes på den bistra sanningen - jag är ensam i vårat hem...
Jag har aldrig varit en person vars tillvaro kretsar kring någon annan men uppenbarligen har även jag formats till att bli just sådan. Fu, du är mitt allt.
Kom hem älskling, din familj saknar dig...
NEJ, jag njuter inte av att vara flickvänsfri - det sliter sönder mig totalt...Jag njuter av att vara ensam men jag avskyr att inte ha min Fu nära mig, paradoxalt men ack så sant.
Jag somnar som ett ras i våran säng tillsammans med 258 tygbebisar, jag vaknar mitt i natten ensam och ledsen och morgonen kommer till mig bärandes på den bistra sanningen - jag är ensam i vårat hem...
Jag har aldrig varit en person vars tillvaro kretsar kring någon annan men uppenbarligen har även jag formats till att bli just sådan. Fu, du är mitt allt.
Kom hem älskling, din familj saknar dig...
Eftersom min hona...
...varit klok nog att åka hemifrån har jag således en massa tid över - tid som i vanliga fall helt upptas av att laga mat åt henne, mata henne, plocka upp efter henne, skälla på henne, slå henne samt åt att mata hennes häst. Därav detta spontaninlägg på min numera snarast döda blogg.
Tråkigt nog har jag inte direkt några världsnyheter att förtälja, uppenbarligen har det ökända svennelivet hunnit upp även dessa fågelben. Senaste veckorna har det faktiskt jobbats en del, skönt. Mindre skönt är det att de flesta av jobben jag bevistat har innehållit pianon, kopieringsapparater och trappor till förbannelse.
Och som alla andra idioter har även jag de jobbfria helgerna helhjärtat ägnat mig åt att försöka supa mig lycklig - och som jag har lyckats. Midsommar slutade inte helt oväntat i en kavalkad av sprit, öl, rödvin och sillindränkta golv. Vissa människor får mig att må obeskrivligt bra, ni vet vilka ni är. TACK för att ni finns i mitt liv...
I övrigt ägnas större delen av mitt synnerligen enkelspåriga intellekt åt att längta efter nästa tysklandsresa: VuuV.
Eftersom jag faktiskt har privilegiet att vara flickvänsfri resten av veckan så är förutsättningarna för att bloggstackar´n faktiskt kommer att uppdateras inom kort igen ganska goda - hatten av för mig och ensamheten..
Tråkigt nog har jag inte direkt några världsnyheter att förtälja, uppenbarligen har det ökända svennelivet hunnit upp även dessa fågelben. Senaste veckorna har det faktiskt jobbats en del, skönt. Mindre skönt är det att de flesta av jobben jag bevistat har innehållit pianon, kopieringsapparater och trappor till förbannelse.
Och som alla andra idioter har även jag de jobbfria helgerna helhjärtat ägnat mig åt att försöka supa mig lycklig - och som jag har lyckats. Midsommar slutade inte helt oväntat i en kavalkad av sprit, öl, rödvin och sillindränkta golv. Vissa människor får mig att må obeskrivligt bra, ni vet vilka ni är. TACK för att ni finns i mitt liv...
I övrigt ägnas större delen av mitt synnerligen enkelspåriga intellekt åt att längta efter nästa tysklandsresa: VuuV.
Eftersom jag faktiskt har privilegiet att vara flickvänsfri resten av veckan så är förutsättningarna för att bloggstackar´n faktiskt kommer att uppdateras inom kort igen ganska goda - hatten av för mig och ensamheten..
Mensmonster...
...ärligt talat - måste jag säga något?
Idioti
Jag och säkert många med mig, förundras ibland över hur många idioter det faktiskt finns i dagens samhälle och det är ganska nedslående. Vad som är än mer tragiskt är att man ständigt finner sig själv tillhörandes just denna kategori...
Eftersom att jag faktiskt är hemma själv idag, ska jobba imorgon och således är fruktansvärt uttråkad tänkte jag passa på att roa mig själv...
Det bar sig sålunda inte bättre än att jag då jag stod och lagade mat inte kunde låta bli att fundera över hur starkt Tabasco egentligen är - eller rättare sagt hur stark en matsked Tabasco egentligen är..
TRO mig - det är riktigt starkt....
Soon enough...
Jävligt snart är det dags...
Detta är en...
...just det: "KÖTTFITTA"
Riktigt äckligt Melissa.
Sjuka människor...
...är underbara att umgås med och således hade vi en underbar kväll i lördags då skånes i särklass skönaste personligheter valde att samlas hemma hos oss i LA.
Dagen började storstilat på puben som numer heter "Tycho Peddo" efter det att snuskgubben "Cykelstig" försökt ragga upp en förskrämd 20-årig kille samtidigt som Stigs fru lite uppretat stod och såg på. När vi tröttnat på pedofiler (det tog ungefär två öl och en GT, tack fina Nicke nästa gång bjuder jag) begav vi oss istället hem till lägenheten. Väl hemma fortsatte inte helt oväntat drickandet med eskalerande fart och fyllan kulminerade när Pawel valde att anlända, detta tillsammans med en flaska rom.
När alla andra gick loss på spriten valde istället Mellisa att gå loss på i princip all mat som fanns hemma bland annat och ni får ursäkta språket nu men det var faktiskt så hon kallade dem "köttfittorna" -dvs Gorbys piroger inlindade i ost och besudlade med ketchup. Hon noterade också lyriskt att jag hade bacon i frysen samtidigt som hon åt upp min kycklingpasta...
Enda smolket i helgens i övrigt skinande bägare var att Fu av förklarliga själ inte var med oss samt att jag aldrig fick tillfälle att förnedra Kimeta i dart. Det sistnämnda kompenserades dock något av att jag ändå fick sparka sönder hennes smalben...
Tack ni fina för en underbar helg...
Dagen började storstilat på puben som numer heter "Tycho Peddo" efter det att snuskgubben "Cykelstig" försökt ragga upp en förskrämd 20-årig kille samtidigt som Stigs fru lite uppretat stod och såg på. När vi tröttnat på pedofiler (det tog ungefär två öl och en GT, tack fina Nicke nästa gång bjuder jag) begav vi oss istället hem till lägenheten. Väl hemma fortsatte inte helt oväntat drickandet med eskalerande fart och fyllan kulminerade när Pawel valde att anlända, detta tillsammans med en flaska rom.
När alla andra gick loss på spriten valde istället Mellisa att gå loss på i princip all mat som fanns hemma bland annat och ni får ursäkta språket nu men det var faktiskt så hon kallade dem "köttfittorna" -dvs Gorbys piroger inlindade i ost och besudlade med ketchup. Hon noterade också lyriskt att jag hade bacon i frysen samtidigt som hon åt upp min kycklingpasta...
Enda smolket i helgens i övrigt skinande bägare var att Fu av förklarliga själ inte var med oss samt att jag aldrig fick tillfälle att förnedra Kimeta i dart. Det sistnämnda kompenserades dock något av att jag ändå fick sparka sönder hennes smalben...
Tack ni fina för en underbar helg...
Whiskyprovning
Även ett förhållande med Fu har sina fördelar - att hennes far är whiskyfantast och tämligen kunnig i ämnet är en sådan...
Således bevistade jag igårkväll en av svärfars whiskyprovningar. Då jag hemkom vid tolvtiden hade jag lyckats dricka mig behagligt onykter på exclusiv maltwhisky...
Nackdelen med att vara tillsammans med Fu är att man blir väldigt bakfull av whisky samt att sagda flickvän igår åkte till Kanada - hur sjukt är inte det..?
Saknar henne redan alldeles för mycket. Som tur är finns det underbara vänner i mitt liv som väljer att komma hit och omintetgöra min ensamhet. Dessa vänner ska belönas med att bli förnedrade i Dart...
ASSES!!!
Således bevistade jag igårkväll en av svärfars whiskyprovningar. Då jag hemkom vid tolvtiden hade jag lyckats dricka mig behagligt onykter på exclusiv maltwhisky...
Nackdelen med att vara tillsammans med Fu är att man blir väldigt bakfull av whisky samt att sagda flickvän igår åkte till Kanada - hur sjukt är inte det..?
Saknar henne redan alldeles för mycket. Som tur är finns det underbara vänner i mitt liv som väljer att komma hit och omintetgöra min ensamhet. Dessa vänner ska belönas med att bli förnedrade i Dart...
ASSES!!!
JAG VAR DÄR...
...och jag grät av lycka.
Tack älskade Fu och Mamie...
Eftersom...
...att det uppenbarligen fortfarande finns arma satar som besöker min blogg ska jag verkligen försöka att bättra mig...
Skulle vilja säga att jag varit upptagen med att jobba, vilket tyvärr inte är fallet. Detta visade sig på ett minst sagt oangenämt sätt då mitt lönekuvert damp ned i morse - 5000:- gör ingen glad.
Förutom att inte jobba gör jag inte särskilt mycket. Tyvärr kan jag inte för er läsare sammanfatta de gångna helgerna, kan bara säga att de varit de roligaste på väldigt länge.
Vad som är mindre roligt är att jag ständigt lyckas förlora i Dart, detta trots min egentliga överlägsenhet.
Men nu jävlar ska jag öva så nästa gång slipper du använda benskydd Kimeta...
Skulle vilja säga att jag varit upptagen med att jobba, vilket tyvärr inte är fallet. Detta visade sig på ett minst sagt oangenämt sätt då mitt lönekuvert damp ned i morse - 5000:- gör ingen glad.
Förutom att inte jobba gör jag inte särskilt mycket. Tyvärr kan jag inte för er läsare sammanfatta de gångna helgerna, kan bara säga att de varit de roligaste på väldigt länge.
Vad som är mindre roligt är att jag ständigt lyckas förlora i Dart, detta trots min egentliga överlägsenhet.
Men nu jävlar ska jag öva så nästa gång slipper du använda benskydd Kimeta...
TCM!
Att kontinuerligt omge sig med efterblivna individer (invalider) har sitt pris...
Efter att ha beskådat sveriges tämligen tråkiga kvalmatch mot Portugal valde jag, Kisse och Boysie att spendera resten av lördagsnatten framför världens bästa tv-kanal - TCM. Väldigt längesen jag skrattade så hysteriskt och aldrig förr har Örnnästet varit så bra och djuplodande som inatt. Synd att ingen av oss fattade vilken film vi betittade efter sagda Örnnäste. Fet var den i varje fall...
Förutom att befinna sig i recovery mode har förmiddagen till största delen ägnats åt att på internet försöka hitta dagens formel 1-lopp. Tyvärr ser det ut som att jag får nöja mig med sammandraget på 6:an. Viasat är horor...
Efter att ha beskådat sveriges tämligen tråkiga kvalmatch mot Portugal valde jag, Kisse och Boysie att spendera resten av lördagsnatten framför världens bästa tv-kanal - TCM. Väldigt längesen jag skrattade så hysteriskt och aldrig förr har Örnnästet varit så bra och djuplodande som inatt. Synd att ingen av oss fattade vilken film vi betittade efter sagda Örnnäste. Fet var den i varje fall...
Förutom att befinna sig i recovery mode har förmiddagen till största delen ägnats åt att på internet försöka hitta dagens formel 1-lopp. Tyvärr ser det ut som att jag får nöja mig med sammandraget på 6:an. Viasat är horor...
